Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 22 september

Att bygga identitet kring sin vara kostar

Vi människor har i alla tider ägnat oss åt storytelling i olika former, men hörs de gröna näringarnas egen story i dagens brus, undrar Emilia Astrenius Widerström i veckans krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Emilia Astrenius Widerström.
Emilia Astrenius Widerström. FOTO: Louise Lindholm

I Framgångspodden beskriver Per Schlingmann, moderaternas före detta chefsstrateg, det genialiska i att göra något som egentligen inte är mer än vatten med tillsatser till en del av en livsstil. En storytelling som gör att du kan identifiera dig med det du äter eller dricker.

Han beskriver också hur man behöver göra slut med sig själv varje dag för att inte stänga dörrar mot nytänkande. Hur vår personliga uppfattning av världen behöver ändras för att ständigt vara aktuell. Det ligger mycket sanning i det, men hur skapar man en identitet genom att hela tiden vara föränderlig? Och är föränderlig lika med unik?

Ingen kan ha undgått hur viss marknadsföring, för att nå ut i bruset, gett upp en del moraliska värderingar. För företag som är nyetablerade, eller har stora konkurrenter att tampas med, kan det vara svårt att slå sig in på en marknad där maten eller drycken egentligen blivit av sekundär betydelse.

Det är identiteten som är det viktiga och att bygga identitet kring sin vara tar tid eller kostar mycket pengar. På flashiga PR-byråer försöker brainstormande hipsters kombinera hållbarhet med en livsstil full med substitut och med hjälp av profiler som passar in i den beskrivning som byråerna kommit fram till borde funka. För att icke förglömma den politiska korrektheten.

Jag målar upp en generaliserande bild, och kanske är det avundsjukan över att inte ha råd med just detta, som lyser igenom. Vi människor har i alla tider ägnat oss åt storytelling i olika former. Den bygger på det som folk vet, tror sig veta och känner igen.

Men frågan är om de gröna näringarnas egen story hörs? Har vi bönder förlorat vår egen historieberättelse? Eller har vi aldrig ägt den? Äger vi inte rätten att beskriva vår verklighet och hur borde den historien i så fall vara?

Medan kampen om smartast marknadsföring fortsätter, så ser vi också hur företag har svårt att få tag på råvara. Samtidigt som producenterna har ständiga övningar i att ställa sig i skamvrån eller på prispallen beroende på vilket förädlingsföretag de levererar till. För visst är helheten av det vi producerar svårt att få in i en enda klatschig fras?

Grejen är väl den att om vi inte själva kan ge en rättvisande bild utan måste gömma oss bakom skämskudden, kan vi inte förvänta oss att någon kommer att vilja eller kunna leverera produkten som efterfrågas. Att dela med sig av lönsamheten gjord på andras bekostnad är lite jobbigt. Då hjälper det inte vilken byrå man anlitar eller hur många duktiga kommunikatörer man anställer.

Emilia Astrenius Widerström

ordförande LRF Ungdomen

Relaterade artiklar

Till toppen