Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 15 november

Beslut i Bryssel måste gynna alla EU-bönder

En uppenbar risk med en gemensam jordbrukspolitik är att länders potential glöms bort och inte tas till vara, skriver Elisabeth Hidén i sin krönika denna veckan.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Elisabeth Hidén, ordförande LRF Ungdomen
Elisabeth Hidén, ordförande LRF Ungdomen FOTO: Per Kjellander

På semester i ett sydeuropeiskt land. Det är början på november och temperaturen överstiger 20 grader. Omgiven av berg som bortsett från några få taggiga buskar, krokiga tallar och olivträd är kala. Det enda som är riktigt grönt och växer frodigt är de hårt bevattnade golfbanorna i dalarna. Kontrasten mot den vy som vanligen möter mig genom köksfönstret är stor. Där är betesmark, vall och spannmålsfält. Bortom vallen är det skog och bakom skogen en sjö.

Det är inte mycket Sverige har gemensamt med södra Spanien, men en sak delar vi och det är jordbrukspolitiken.

EUs gemensamma jordbrukspolitik, CAP, grundades 1962. Europa hade återhämtat sig efter andra världskriget och ekonomin blomstrade. Dock var minnet av kriget och dess konsekvenser färskt och samverkan mellan samhället, jordbruket och EUs medlemsländer ansågs nödvändigt. Målet med den gemensamma politiken är att stötta lantbruket, öka produktionen och därmed kunna säkerställa att det finns mat till rimliga priser för hela EUs befolkning. Några andra syften är att trygga lantbrukares försörjning, gemensamt förvalta och värna om naturens resurser, bevara landskapen och landsbygden.

Genom att ha en gemensam jordbrukspolitik kan vi jobba för gemensamma mål. Det innebär att vi i Sverige kan ställa krav på och vara med och påverka andra länders antibiotikaanvändning och djuromsorg. Andra länder kan också vara med och påverka svenska lantbrukares förhållanden. Vi är nu på väg in i en ny CAP-period där det läggs stort fokus på den ekologiska hållbarheten. Genom olika så kallade eco schemes ska EUs gröna giv uppnås. Målet är att göra unionen klimatneutral till 2050.

Men vad finns det för risker med att ha gemensamma ramverk med olika förutsättningar? En uppenbar risk är att länders potential glöms bort och inte tas tillvara. Att lika inte alltid behöver vara rättvist, och att det är viktigt att förstå att dessa ramverk kommer att ha en stor påverkan på landskapet och plånboken. Den svenska regeringen har ett stort ansvar att se till att det går att applicera olika åtaganden över hela Sverige, att rimliga ersättningar ges och att åtagandena bidrar till en faktisk nytta. Det som beslutas i Bryssel måste komma till nytta för bonden i Grönby, Långflon, Pajala och Malaga. En uppgift som är svår men inte omöjlig. Men för att lyckas på lång sikt krävs dialog med de berörda. Man får inte glömma att mat ska produceras och att de som ska producera maten själva bäst vet sina förutsättningar.

Elisabeth Hidén, ordförande LRF Ungdomen

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen