Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 2 oktober 2017

Björn Folkesson: Maktskifte stundar på vetetronen

Ett maktskifte stundar på vetetronen. Ryssland går mot rekordareal medan USA:s höstveteodling ser ut att vara den minsta sedan 1919, skriver råvaruexperten Björn Folkesson i veckans krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Ann Lindén

Vete. Maktskifte är på gång på vetetronen. Marknadens blickar riktas mot Ryssland, för vad ryska bönder sår och skördar bestämmer nu vetets prisnivå på i stort sett hela jordklotet. Med en rekordskörd som knappt är bärgad är ändå fokus på ny sådd. Redan innan 1 oktober är 11 miljoner hektar i backen och bedömare anar att ytterligare 7 miljoner hektar kommer till.

Anta att vetet överlever vintern och det gödslas som i fjol. Tja, då kan vi hamna över 80 miljoner ton skörd 2018 också. Den ryska staten har insett faran med för mycket vete på marknaden, eftersom det sänker priset för de ryska odlarna. Och visst kan vi förvänta oss en viss återhållsamhet på de ryska gårdarna – men deras kostnader är strax över 85 öre per kilo, så det ska ännu mycket till innan bönderna siktar på andra alternativ och alla vi bönder förstår hur lockande det är att fortsätta med sådant som går bra.

Medan Ryssland går mot rekordareal är det tvärtom i USA. Här prognostiseras en höstveteodling som inte varit mindre sedan 1919. Jag inledde med att skriva om ett maktskifte på vetetronen och i vissa avseenden anser jag mig ha rätt. Den största producenten är sällan så viktig, men väl den största exportören och utan att ha exakta siffror så är det tydligt att Ryssland vill vara med i matchen om vem som har mest till avsalu.

Har då vi i EU och Sverige ingen chans att hävda oss? Jo, allt jämt skulle vetepriset nå rekordnivåer om inte vår produktion vore så stor som den är i dag. Men det är lite av en tankeställare att varenda vetekalkyl ger plus eller minus, beroende av det aktuella växtvädret i Ryssland.

Om ryska bönder bärgar 3 ton per hektar eller runt 4 ton per hektar avgör hela saken. Inför den verkligheten tror jag att fler och fler svenska bönder kommer att använda prissäkringsverktyg för att låsa in vinst när det bjuds. Ryssland är helt enkelt en för farlig fiende till vår lönsamhet för att vi skall kunna nonchalera denne.

Smör. Om det finns något tak för smörpriset så är faktorerna tvåfaldiga. Dels stiger nu mjölkproduktionen i såväl Australien som i Nya Zeeland. Vi frågar oss om Kina kan köpa upp det också. Dels undrar vi om på vilken prisnivå smöret ska hamna för att alternativ som vegetabiliska fetter skall finna vägen till köparna?

Utan någon vassare analys är det många som tror att något måste hända, för så här kan det väl inte fortsätta? Det finns tecken på att kulmen är nära – futuremarknaden i EU lockar inte placerare i smörkontrakt i den omfattning som behövs för att slå all time high. Det finns alltså en rädsla för att sätta nya pengar på spel i tron att smör går upp så värst mycket mer. På gårdsnivå är nog det klokaste man kan göra att skriva ett långt foderkontrakt, för uppgångar i spannmål och soja kan komma före ett prisfall på mjölk.

Relaterade artiklar

Till toppen