Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 9 juli

Dags för landsbygden att höja rösten

"Under pandemin har allt fler upptäckt fördelarna med att bo utanför städerna. Efter årtionden av styvmoderlig behandling är det dags att uppvärdera småorterna.". Det skriver författaren och journalisten Lars Anders Johansson.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Under pandemin har allt fler upptäckt fördelarna med att bo utanför städerna, skriver Lars Anders Johansson.
Under pandemin har allt fler upptäckt fördelarna med att bo utanför städerna, skriver Lars Anders Johansson. FOTO: Helena Wahlman

I Gästrikland används förkortningen ATG för att sammanfatta de senaste decenniernas politik. De tre bokstäverna står för “Allt Till Gävle” och syftar på de kommunala och regionala beslutsfattarnas iver att flytta alla verksamheter till centralorten.

I diskussioner om urbanisering tenderar fokus ofta att hamna på inflyttningen till storstadsområdena från landsorten. Minst lika betydelsefull är dock den urbanisering som sker på lokal och regional nivå, där centralorterna suger upp både befolkningsunderlag och samhällsservice från omlandet.

Sverige urbaniserades tidigt och snabbt. Omställningen från decentraliserat jordbruksland till urbant industrisamhälle och var mer eller mindre färdig i mitten av 1900-talet. Den urbaniseringsvåg som följde på industrialiseringen var en naturlig konsekvens av jordbrukets effektivisering och den ökade mängden arbetstillfällen i industrin.

Efter 1950-talet är dock inflyttningen till städerna en konsekvens av politiska beslut. Om det var näringslivet som drev fram den första urbaniseringsvågen så har det under andra halvan av 1900-talet i stor utsträckning varit den offentliga sektorn som varit pådrivande. Kommunreformerna 1952 och 1971 spelade en avgörande roll.

Före 1952 hade Sverige över 2000 kommuner. I slutet av 1970-talet var antalet mindre än 300. Kommunreformerna genomfördes utifrån den så kallade centralortsprincipen. Det var också i huvudsak centralorterna som blev kommunreformernas vinnare. Gävle kommun utgjorde tidigare utöver Gävle stad även landskommunerna Hamrånge, Hedesunda, Hille och Valbo.

När den politiska makten centraliserades till staden förlorade de tidigare landskommunerna inflytandet över sina lokalsamhällen. Konsekvenserna i form av nedlagda byskolor och vårdcentraler har vi kunnat se på många håll. När servicen försvinner minskar befolkningsunderlaget och snart försvinner även butiker och andra privata aktörer.

Centralisering motiveras ofta med att större enheter får större tyngd. Det mesta tyder dock på motsatsen. Den norska landsbygden har större tyngd gentemot städerna än den svenska eftersom Norge aldrig genomförde den typ av kommunreformer som Sverige gjorde.

Fördelen med att urbaniseringen är en konsekvens av politiska beslut är att vi kan besluta om en annan politik. Under pandemin har allt fler upptäckt fördelarna med att bo utanför städerna. Efter årtionden av styvmoderlig behandling är det dags att uppvärdera småorterna.

Lars Anders Johansson, författare och journalist

LÄS MER: Stad och land behöver varandraLÄS MER: Är landsbygdsdöden en falsk nyhet?LÄS MER: ”Vi längtade till landsbygden redan innan coronaviruset bröt ut”

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen