Dyrare mat eller sämre vattenmiljö utan glyfosat
Europas politiker behöver ta det obekväma beslutet om vad som är viktigare, dyrare mat eller sämre vattenmiljö, skriver Per Emgardsson i veckans krönika.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Diskussionen om framtiden för glyfosat i Europa har gått dithän att jordbruket förbereder sig för ett förbud. I Tyskland ordnade Sällskapet för konserverande bearbetning, GKB, tillsammans med delstaten Hessens lantbruksrådgivning i höstas en demonstration av spillrapsbekämpning.
Den visade att spillraps kan bekämpas mekaniskt, en halmhack med hammarslagor var lika effektiv som herbiciden. Men hackning kostar mer än bekämpning med glyfosat.
Det kan vara uthärdligt för samhället, särskilt som jordfräsen inte ökade risken för kväveutlakning, i båda leden var N-min-värdena 25-30 kg N/ha.
De mekaniska behandlingarna var mer eller mindre effektiva. Med 90 000 kronor per meter arbetsbredd var Väderstad CrossCutter minst billig. Men den slog ut nio av tio rapsplantor och frigjorde bara tre gånger mer kväve än glyfosat.
Det resultatet delar den med det hälften så dyra ringknivredskapet Heko. Pöttinger Synkro kostar som Heko och dödade ännu mer raps än CrossCutter. Men Pöttinger frigjorde fem gånger mer kväve än herbiciden. Gåsfotskultivatorn Saphir Allstar gjorde i sin tur rent hus på raps, men ajaj, den frigjorde 200 kg N/ha.
Frågan för Europas politiker blir alltså vad ett korsfäst glyfosat får vara värt, dyrare mat eller sämre vattenmiljö?