Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 19 mars

En gröngölings väg in

Så länge jag kan minnas har jag varit en drömmare. Drömmarna har varierat genom åren, allt från stjärnmäklare i Stockholm till unghästutbildare. Men drömmar bleknar och ersätts med nya. Det var nog inte förrän jag stötte på lantbruket som jag kände mig helt hemma.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Emma Sjölander, Agroteknikerstudent, Skara och förstås en gröngöling på bild, foto: Wikimedia Commons.
Emma Sjölander, Agroteknikerstudent, Skara och förstås en gröngöling på bild, foto: Wikimedia Commons. FOTO: Privat

Sommaren 2016 jobbade jag i en ladugård för första gången. Därefter var jag ”frälst” och intresset har bara vuxit. Jag har alltid älskat djur och innan kossorna kom in i mitt liv var hästar mitt största intresse. Som nykomling i branschen har jag mycket att lära. Men mina erfarenheter från många år inom hästnäringen har gett mig noggrannhet, hög arbetsmoral och öga för det där lilla extra. Det är jag tacksam för!

Det jag i synnerhet har fastnat förmed lantbruket är känslan av att kunna bidra. Att bidra till svensk matproduktion och biologisk mångfald. Att nästan på ett litet filosofiskt vis vara en del av något större känns väldigt fint för mig. Att få fortsätta utveckla och förädla det de före oss har lämnat efter sig, är en ära jag önskar att fler kunde förstå. Jag gillar också tempot i lantbruket och att ingen dag är den andra lik. Att få följa årstiderna och den varma och välkommande känslan som finns i branschen. Efter att i några år samlat på mig praktisk erfarenhet var det dags för den teoretiska delen att falla på plats.

Sagt och gjort, våren 2020 skickade jag in min ansökan till agroteknikerutbildningen på Biologiska yrkeshögskolan i Skara. Månaderna som följde var minst sagt plågsamt långsamma. Jag minns fortfarande den dag som antagningsbeskedet kom. Jag hade jobbat förmiddag i hemstadens matbutik och dramatiskt sagt till mina kollegor att ”idag avgörs mitt öde”, för det var precis så det kändes. Jag brinner så mycket för det här. Kvällen spenderades hos kossorna och i bilen på väg hem trillade antagningsbeskedet in. Jag var antagen! I augusti lämnade jag mina älskade värmländska skogar för ett nytt äventyr, och det visade sig att jag hamnat helt rätt.

Äventyret har nu precis börjat och jag ser ljust på framtiden. Jag ser fram emot att efter min examen 2022 få ge mig ut i de gröna näringarna med nya kunskaper. Eftersom utbildningen ger stor valfrihet, spetskompetens och är branschstyrd, kan det generera i jobb som till exempel säljare, förman, yrkeslärare inom naturbruk eller rådgivare. För mig lockar det sistnämnda mycket. Under tiden tänker jag samla på mig nya kontakter, kunskap och vänner.

Emma Sjölander, Agroteknikerstudent, Skara

LÄS MER: Vem kan bli framtidens lantbrukare?LÄS MER: Alla behöver bidra till att bygga bygden

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen