Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 4 mars

En utmaning att vara en minoritet

Jag är uppväxt längs linje 808. Inte lika känd som Stockholms tunnelbana, vilken till och med har en egen TV-serie. Kanske inte heller lika händelserik, men likväl en del av vårt avlånga land.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Elisabeth Hidén, ordförande LRF Ungdomen om uppväxten i tätortsnära landsbygd.
Elisabeth Hidén, ordförande LRF Ungdomen om uppväxten i tätortsnära landsbygd. FOTO: Frida Jonson

Buss 808 går mellan Säffle och Ekenäs, tre bussar om dagen på vardagar (plus de två man kan ringa och beställa om man har en framförhållning på tre timmar). På helgerna finns ingen kollektivtrafik om du ska ta dig från valfri plats på den fyra mil långa sträckan mellan Värmlandsnäs och Säffle. När jag berättar det för människor som inte är uppvuxna på landet blir jag oftast inte trodd. Det är inte så konstigt, kontrasten mot Blåa linjen som går var sjätte minut i högtrafik är enorm.

Trots bristande möjlighet att ta sig fram under barndomen och innan jag tog körkort ser jag inte tillbaka på min barndom som något hemskt. Men å andra sidan var jag inte helt medveten om hur andra hade det och vår brist på samhällsservice. Jag hade en god relation till busschaufförerna, lärde mig planera och fördriva tiden.

Det jag är uppvuxen i kallas för tätortsnära landsbygd vilket definieras av att man har 5–45 minuters bilfärd till en tätort med mer än 3000 invånare. Så bor drygt 20 procent av Sveriges befolkning, och så har jag också valt att bosätta mig igen, men nu på en plats med betydligt bättre kollektivtrafik. Två procent av Sveriges befolkning, det vill säga cirka 200 000 människor, bor i glesbygd. Antalet sysselsatta i lantbruket är ungefär lika många. Det är inte ens en fjärdedel av Stockholms lokaltrafiks 900 000 dagliga resenärer.

En av utmaningarna med att tillhöra en så pass liten grupp är att även om man i ett val skulle rösta om något som rör glesbygd, landsbygd eller lantbruk och alla direkt berörda röstar för samma sak så är det ändå svårt att få majoritet. Möjligheten att påverka sin egen situation utan att flytta eller byta yrke är svår, men inte omöjlig. För att få bukt med liknande problem för andra underrepresenterade grupper finns en lag som stärker de nationella minoriteternas rättigheter där samråd som ger reellt inflytande i frågor som berör dem förbättras och demokratisk deltagande uppmuntras.

Även om inte glesbygdsbor och bönder omfattas av detta regelverk så kan det vara bra att se likheterna och problemen det innebär. Majoriteten måste vara ödmjuk och inse proportionerna, och de som är i minoritet måste se värdet av att engagera sig.

Elisabeth Hidén, ordförande LRF Ungdomen

LÄS MER: Alla förtjänar en andra chansLÄS MER: Vår verksamhet kommer alltid vara viktig för samhället

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen