Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 13 augusti

Ett exempel på regelinfarkt

Att bli dragen inför domstol för att omedvetet ha gynnat den biologiska mångfalden genom uteblivet underhåll på grund av regelrädsla är ett exempel på en slags regelinfarkt, skriver Markus Hoffman, expert på mark och vatten hos LRF.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Det blir absurt om lantbrukares miljöregelrädsla och brist på pengar gör att staten till slut säger att nu är det för sent för dig att underhålla, skriver Markus Hoffman.
Det blir absurt om lantbrukares miljöregelrädsla och brist på pengar gör att staten till slut säger att nu är det för sent för dig att underhålla, skriver Markus Hoffman.

Ett år innan pandemin medverkade jag vid ett besök av en delegation från Guangzhou i södra Kina. Det var cirka 25 personer från jordbruksmyndigheter som ville lära sig mer om förutsättningarna att odla och producera mat i Sverige. Mitt bidrag handlade om mark och vatten.

En bild säger mer än tusen ord och via kinesisk tolk tar tusen ord lång tid. Därför visade jag fotografier och inte bara de vanliga powerpoint-punkterna. När jag visade en bild på en grävmaskin som underhöll ett dike i den dikningssamfällighet som jag själv är delägare i hände något. Kineserna började skruva på sig, en del tittade på varandra och en fnissade öppet. Jag kunde inte låta bli att fråga vad det var som var så roligt.

Bilden visade en skopa som lyfter upp 35 centimeter sediment, det var cirka 35 år sedan senaste underhållet. Och det var just det som var det roliga. Via sin tolk svarade de på min fråga att de naturligtvis underhåller sina diken varje år. Så behöver det förstås vara i ett land där 1,4 miljarder människor vill äta tre gånger om dagen. Allt kring odlingen måste vara i toppskick.

Här hemma har det kommit en dom från en av landets fem Mark- och miljödomstolar. Den handlar om en bonde som vid underhåll av en stamledning på en nyinköpt fastighet torrlade några blöta områden på åkermarken och dömdes till vite på 750 000 kronor och att återställa.

Enligt Länsstyrelsen, som var motpart, hade underhållet varit eftersatt under så många år att vegetationen hunnit ändras och Miljöbalkens begrepp ”nytt naturtillstånd” inträtt i de blöta partierna. En liten våtmark alltså och de skyddas i det generella biotopskyddet.

Den här tolkningen gör landets tusentals surhål till stora risker för ägarna. En undersökning av LRF bland lantbrukare visar att de vanligaste förklaringarna till bristande underhåll är rädsla att bryta mot någon miljöregel, samt att det saknas pengar. Då blir det absurt om lantbrukares miljöregelrädsla och brist på pengar gör att staten till slut säger att nu är det för sent för dig att underhålla.

Diken kan ju utanför lantbruksbubblan vara ganska nördigt att prata om. Men i odlingslandskapet är diken och täckdiken blodomloppet för vattnet. Och att bli dragen inför domstol av staten för att omedvetet ha gynnat den biologiska mångfalden genom uteblivet underhåll på grund av hög ålder, regelrädsla eller brist på pengar blir en slags regelinfarkt.

Markus Hoffman, expert mark och vatten, LRF

LÄS MER: Jämställ bondens arbete med miljömålenLÄS MER: Lantbrukare snart hotad art om inte regelverk ses över

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen