Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 14 januari

Finansfrågorna lever i skymundan

Peter Borring skriver i sin krönika att skärpta regler slår extra hårt mot lantbruket – en bransch som behöver mycket kapital, men generellt sett har svårt att visa stora vinster, alternativt skatta fram riktigt rejäla inkomster.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Peter Borring är bekymrad över hur vi ska växla över ägandet till nästa generation utan att splittra fastigheter eller skapa ojämlika syskonkompensationer.
Peter Borring är bekymrad över hur vi ska växla över ägandet till nästa generation utan att splittra fastigheter eller skapa ojämlika syskonkompensationer. FOTO: Lasse Hejdenberg

En av fördelarna med olika förtroendeuppdrag är att de ger en insikter och kunskap. Som valberedare i Landshypotek ekonomisk förening har jag fått ökade insikter om jord- och skogsbrukets finansieringsfrågor, men också en massa funderingar.

Sedan Lehman-kraschen har världens finanssystem blivit ängsligare. I Sverige kanaliseras detta av Finansinspektionens allt hårdare regelverk. Jord- och skogsbrukare vill gärna behandlas likt andra företagare, men när det gäller finansfrågor vore det en fördel om vi kunde bli betraktade som ett eget segment.

Vi har stora kapitalvärden, men låg kapitalomsättningshastighet och ofta låg omsättning i förhållande till det förvaltade kapitalet. Dessutom har jord och skog traditionellt mycket låga kreditförluster jämfört med andra branscher. Trots torkan 2018, gris- och mjölkkriser, stormar, barkborrar och översvämningar står svenskt jord- och skogsbruk hyfsat stabilt. Medan företag i andra näringsgrenar faller som käglor under coronakrisen.

Peter Borring i Lantbrukspodden:

Skärpta regler slår extra hårt mot vår bransch som behöver mycket kapital, men generellt sett har svårt att ens på pappret visa stora vinster, alternativt skatta fram riktigt rejäla inkomster.

Jag är inte så orolig för att vi inte kommer kunna generationsskifta i det gröna näringslivet, oavsett om det är böndernas barn eller andra som ges möjlighet att ta över. Däremot är jag mycket bekymrad över hur vi ska växla över ägandet till nästa generation utan att splittra gårdar och fastigheter eller skapa väldigt ojämlika syskonkompensationer.

Det bekymrar också hur mindre och medelstora blivande företagare ska kunna vara med och konkurrera om mark med stora etablerade företag som ofta också drivs av förhållandevis unga personer. Näringen i stort borde i högre grad också fundera över de samlade skaleffekterna av strukturrationaliseringen.

Jag upplever att det gröna näringslivet fokuserar mer på hur EUs jordbrukspolitik och andra stöd- och bidragssystem ska underlätta ägarskiften, i stället för att lägga kraft på hur vårt skattesystem behöver ändras så att enskilda firmor gynnas av att amortera. Eller hur statliga lånegarantier för yngre kan implementeras eller finanssystemet bättre kan beakta jord- och skogsbrukets speciella situation. Det görs inte heller någon bred näringspolitisk påverkan om förändrade finansiella och skattemässiga spelregler.

Någon behöver samla jord- och skogsbrukarnas finansaktörer och agera kraftfullt. Denne någon är nog LRF.

Peter Borring, växtodlare, Skänninge

LÄS MER: Peter Borring: Hur bryter man etablerade sanningar?

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen