Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 20 oktober 2018

Foderbristen ökar risken för konflikter

Det finns områden där konflikter riskerar att blossa upp efter sommarens torka och foderbrist. Det är svårt att vara solidarisk när hungern river, skriver Palle Borgström i veckans krönika. 

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Palle Borgström, ordförande i LRF.
Palle Borgström, ordförande i LRF. FOTO: Stig Hedström

Hösten är här och jaktsäsongen är i full gång. Sommarens torka har gjort att det råder brist på naturligt viltfoder i skogen. Både jord- och skogsägare vittnar om ett hårt vilttryck ute på ägorna. Det finns helt enkelt mer vilt än det finns foder.

Samtidigt har vi även brist på foder till våra tamdjur och min åsikt är att det är nödvändigt att prioritera så att allt tillgängligt foder går till våra tamdjur. Det kommer bli en mycket ansträngd grannsämja när lantbrukare med brist på foder först får sina grödor förstörda av stora viltstammar och sedan ser att det foder som finns används för att upprätthålla dessa viltstammar.

Slutsatsen är uppenbar, vi behöver öka avskjutningen av vilt för att anpassa stammen till den naturliga fodertillgången. Annars riskerar viltet att få svälta till döds.

Det är inte bara i avvägningen mellan att föda vilda och tama djur jag ser potentiella konflikter efter årets torka. Lika enade som alla lantbrukare var i somras, lika splittrade riskerar vi att bli efterhand som konsekvenserna av sommarens torka blir tydliga.

Ett område där vi troligtvis kommer att få mycket diskussion är hur regeringens krispaket fördelas och betalas ut.

Regeringen utlovade totalt 1,22 miljarder kronor i stöd och tog nyligen beslut om hur den första delen ska fördelas. Arbetet med att utforma den andra delen är i full gång. De som inte fick del av stöden i första delen bör rimligen få mer i den andra delen.

LRF strävar efter en rimlig rättvisa. Men jag tror att det är omöjligt att hitta en modell för krispaketet som upplevs som helt rättvist. Det kommer alltid vara någon som känner att de fått mindre. Särskilt i ljuset av att krispaketet bara täcker en liten del av de stora förluster många lantbrukare har.

En viktig princip LRF har valt är att prioritera snabbhet och enkelhet – pengarna ska ut till lantbrukarna. Vi kan bäst avgöra var stödet gör bäst nytta, och det ska inte vara alltför komplicerat att få ta del av stöden.

Denna gång handlar problemet om brist på foder till djur och vi ser redan hur länder försöker hålla fodret inom landet. Tänk tanken att det var brist på mat till människor istället. Då hade risken för orättvisa, splittring och osolidariska handlingar varit ännu större.

När hungern river i magen är det svårare att stå fast vid principen om att dela med sig till andra behövande.

Palle Borgström

Förbundsordförande LRF

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen