Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 3 december 2017

Vi finns, men varför syns vi inte tillräckligt?

Det känns som att vi engagerade ungdomar är utrotningshotade, skriver Emilia Astrenius Widerström, LRF Ungdomens ordförande, i veckans krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Johan Sedenius

Den första snön faller en lördag i november där jag bor. Packningen från veckans möten ligger i en hög på golvet i ren protest, för att fredagsfeelingen inte skulle förstöras av tvättmanin. Doften av ”konferens” sprider sig i rummet.

Men nu är det dags att packa inför nästa möte. Visserligen är det lördag, men det här är ett möte som är lite extra viktigt. För oss och för mig. Årsmötesdags!

Vi i LRF Ungdomensstyrelse tycker att det är extra viktigt att vara närvarande på ungdomsregionernas årsmöten. För att lära känna och välkomna nya som gamla ansikten i vår organisation.

Vad är på gång regionalt och hur har året gått? Får man lite förhandsinfo om kommande motioner inför riksstämman? Vilka får man möjlighet att säga hej då till och vilka är de nya människorna som engagerar sig?

Det är inte så noga att allt paragrafprat låter korrekt när man går igenom möteshandlingarna. Mötet fylls ofta av skratt när någon råkar säga fel, när man ska reda ut att-satser i motionerna eller när en medföljande bebis ropar rakt ut när ordförande frågar ”Kan årsmötet godkänna…?”.

Alla slås kanske inte av tanken att det är just här det börjar många gånger. På ett ungdomsmöte. Jag möter många unga som kan komma att bli den där politikern, förbundsordföranden, organisationsutvecklaren, experten, ledamoten eller företagaren som hittar nya sätt att lösa problem och vara goda ledare. Någon som inspirerar och lockar fler människor att tro på det gröna näringslivet. Att forma framtiden.

Ändå pratar många som om vi inte finns. ”Varför vill inte unga engagera sig?”, ”Varför vill inte unga ta dessa jobb?” och så vidare är frågor som jag får. Det känns som om vi är utrotningshotade. Kanske matchar vi in på listan över rödlistade arter? Vi kan inte svara för alla unga, men jag vänder ofta på frågeställningen. Vi finns, men varför syns vi inte tillräckligt? Att få en klapp på huvudet, och höra ”vad härligt med ungdomar” är inte nog.

Vi är i ett lärande skede av föreningskunskap, men bara för att vi är i en lärandeprocess, betyder det inte att vi inte redan nu har erfarenheter och kunskaper. Och många ungdomar ute i regionerna sitter på ett helt lass inspiration!

När jag åker hem på kvällen, på en slingrig grusväg från en bygdegård, är jag tankad med engagemang. Dessa ungdomar är bränslet för min spaning på omvärlden.

Många framtidshistorier börjar på ett årsmöte. Var började din?

Emilia Astrenius Widerström

LRF Ungdomens ordförande

Relaterade artiklar

Land Lantbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Till toppen