Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 7 februari

Framtiden finns i hästbältet

För kommuner som ligger inom pendlingsavstånd till storstädernas arbetsmarknad och som till stor del består av landsbygd utgör utflyttningen till hästbältet stora möjligheter. Det skriver Lars Anders Johansson i sin krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Lars Anders Johansson, journalist och författare.
Lars Anders Johansson, journalist och författare. FOTO: TT

Medan politiker och samhällsplanerare försöker styra våra livsval lämnar människor de trångbodda storstäderna.

Rostbältet kallas det band av gamla bruksorter som präglas av nedlagda industrier, arbetslöshet, utflyttning och lokaler som gapar tomma. Ordet andas hopplöshet och flyttströmmar som går i en enda riktning: till storstaden. För att beskriva den nya trenden av utflyttning från städerna till landsbygden behövs ett nytt och hoppfullare begrepp.

Fastighetsekonomen Karin Witalis, analyschef på Colliers, har myntat ”hästbältet” för att beskriva den landsbygd som ligger inom pendlingsavstånd från de hetaste arbetsmarknaderna. De skräckbilder av en döende landsbygd med avfolkning och nedläggningar som dominerar i debatten stämmer inte in på hästbältet. Tvärtom pågår en rörelse ut från de större städerna, till det omland där man kan åtnjuta det lantliga livets alla fördelar och ändå behålla sitt jobb i storstaden.

För de storstadskommuner som satsat på att människor i framtiden ska bo tätt i pyttesmå lägenheter är hästbältets lockelse givetvis ett problem. Så snart människor har råd och möjlighet röstar de med fötterna och väljer bort de boendemiljöer som de finner oattraktiva. Bygger man bostäder som inte efterfrågas riskerar man som kommun att få se sitt skatteunderlag urholkas.

För kommuner som ligger inom pendlingsavstånd till storstädernas arbetsmarknad och som till stor del består av landsbygd utgör dock utflyttningen till hästbältet stora möjligheter. Häpnadsväckande nog satsar även dessa kommuner i stor utsträckning på att bygga sådana bostäder som få vill ha. Den som inte vill bo i en trång lägenhet i Stockholm är sannolikt ännu mindre lockad av tanken på att bo i en sådan i Flen eller Knivsta. Att det byggs tätt och trångt i kommuner med brist på byggbar mark är förståeligt, men att det byggs på samma sätt i glesa landsbygdskommuner är obegripligt.

Men hästbältet innebär inte bara möjligheter för kommuner, utan också för privata markägare. Vissa framsynta markägare har insett detta och på eget initiativ börjat bygga bostäder av det slag som människor efterfrågar. Per Taube som äger Steninge slott i Sigtuna utvecklar just nu Steninge slottsby, ett nytt bostadsområde med villor, radhus och bostadsrätter som är väl värt ett studiebesök för den som vill utveckla nya bostadsområden.

Men man behöver inte äga ett slott för att se möjligheter med utflyttningen till hästbältet. Genom att stycka av en eller ett par villatomter på obrukbar mark kan en lantbrukare eller skogsägare både få välkomna intäkter och nya grannar, som i sin tur bidrar med både skatteunderlag till kommunen och underlag till den lokala skolan, butiken och bensinstationen.

Lars Anders Johansson, journalist och författare

LÄS MER: Teknokrati utan teknikoptimism

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen