Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 5 oktober

Idag är lantisarna de lyckligt lottade

Lars Anders Johansson ser en ny trend där livsstilen utanför städerna är något eftersträvansvärt och landsbygdens befolkning är vinnare.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Lars Anders Johansson, författare, journalist och krönikör hos Land Lantbruk.
Lars Anders Johansson, författare, journalist och krönikör hos Land Lantbruk. FOTO: TT

När jag växte upp var det centrum som såg ner på periferin. De som bodde i en större stad såg ned på dem som bodde i en mindre, och de i den mindre staden såg ned på dem som bodde i bruksorten. På bruksorten såg man ned på dem som bodde på landet. “Bönder” var ett nedsättande uttryck för dem som bodde på en mindre ort än en själv. Gentemot storstaden uppvisades en paradoxal hybrid av längtan och mindervärdeskomplex.

Under efterkrigstiden har berättelsen om det fattiga Bondesverige som höjde sig till rik industrination haft sin motsvarighet på det individuella planet i resan från landet till staden. Otaliga är de romaner där vi kan följa en huvudperson som lämnar det inskränkta livet på landet för den upplysta tillvaron i staden. De som gjorde resan var de lyckade. De som blev kvar stämplades som förlorare.

Idag ser vi en annan trend där landsbygdens befolkning snarare är vinnare. Det talas om en ny grön våg där allt fler, inte minst unga, väljer att lämna storstaden för ett liv på landet. Redan innan pandemin visade de tre storstadsområdena i Sverige ett negativt flyttnetto. Den dittills till synes obevekliga urbaniseringstrenden kanske är på väg att brytas.

Nyligen skrev Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter, en uppmärksammad krönika om att det blivit “avskyvärt att leva i Stockholm”. I debatten som följde passade fler skribenter på att lufta sin längtan ut på landet. Och visst har det lantliga livets status höjts, inte bara i de romantiserande kulturskribenternas ögon. När jag talar med unga personer idag är det något annat än det nedsättande talet om bönder och lantisar jag hör.

Plötsligt är livsstilen utanför städerna något eftersträvansvärt. Möjligheten att bo stort, närheten till statusfyllda fritidsintressen som skidåkning, fiske, motorsport och annat som svårligen låter sig göras i staden, att slippa se sig över axeln av fruktan för att bli rånad.

I den aktuella debattboken ”Tåget stannar inte här längre” undersöker ATLs ledarskribent Edvard Hollertz de påstådda spänningarna mellan stad och land, och menar att det är kraftigt överdrivet. Han intervjuar Sanna Gerhardsson, som driver instagramkontot Drömmen om gården. Hon bekräftar mina iakttagelser: “Storstadsbor skrattar inte längre åt lantisar. Jag tror att landsbygdsbor alltmer kommer att ses som kreativa människor som tänker på miljön, som har kunskap om saker, som kan göra saker själva.”

Polariseringen mellan land och stad är inte större än för 30 år sedan. Däremot är Sverige ett stort land med stora skillnader, men innanförskapet och utanförskapet, framtidstron och hopplösheten, återfinns i såväl storstad som glesbygd. Landsbygden är lika mycket en symbol för framtiden som för dåtiden.

Lars Anders Johansson, författare och journalist

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen