Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 7 augusti

Kolet är det nya guldet

Det är bra att det uppmärksammas att vi bönder binder kol och producerar på samma gång. Men hur ser vi till att det gynnar lantbruket i klimatdebatten, frågar sig mjölkbonden Anette Gustawson.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Anette Gustawson, mjölkbonde, Billinge gård.
Anette Gustawson, mjölkbonde, Billinge gård.

För 16 år sedan hade vi kräftskiva med goda grannar. Den ena grannens son höjde saftglaset mot vår son Nils, då 4 år, och på sitt otroligt gulliga sätt sa ”Kol Nils, kol”. Med mjölk i glaset skulle jag idag vilja göra detsamma och säga ” Skål för kol”.

För nu börjar det äntligen hända grejer med just kolet. Alla vill vara en del av att binda kol. Men inte så många andra än vi inom de gröna näringarna har förmågan att i allt vi gör binda kol.

Att binda kol har blivit ”business”. Företag köper bundet kol från någon bonde som gjort lite ytterligare åtgärder på sin gård och på så sätt blivit ännu mer klimatsmart än vad gården redan var. Tänk att tjäna pengar på något som vi bönder gör hela tiden, detta är ju briljant. Bonden tjänar pengar och det företag som köper kan fortsätta i samma anda som innan, men med ett lättare samvete, då den faktiskt tagit del i att binda kol någonstans i Sverige.

Det känns fint att det faktiskt uppmärksammas att vi bönder binder kol och producerar på samma gång. Men min bondesjäl blir också lite skeptisk till det hela och får en liten klump i magen. Kommer detta gynna lantbruket i klimatdebatten? Där krävs ofta siffror och statistik.

Vi kommer behöva räkna och räkna på våra enskilda gårdar för att visa hur himla bra vi faktiskt är. Så att vi en gång för alla kan visa hur mycket vi faktiskt binder. Men det är då klumpen kommer…

Har man då sålt bundet kol så får man inte räkna det. Skogen som enskilda gårdar äger kommer inte heller att få räknas in, då staten redan räknat med den. Har man biogasanläggning men säljer gasen, så går det också bort.

Så vad jag säger är: Vi måste värna ”äganderätten” över kolet. Det är det nya guldet, men vi måste behålla det inom gården för att kunna använda det i den offentliga debatten. Något som gynnar oss på lång sikt. Att kunna visa upp siffror är det som kommer att ge oss framgång.

Det måste vara så att det är den som binder kolet, oavsett on det är i skog, kött, mjölk, jord, grödor, vatten, gödsel och så vidare, som är den som äger siffrorna när det väl gäller. Andra företag får jättegärna köpa lite kol om det gör att de hamnar i bättre dager, men när det väl gäller då är det vi i de gröna näringarna som ska äga den förmågan.

Vi måste äga kolet helt enkelt. Och en enskild konsument som köper våra produkter har också köpt sig en del bundet kol. Svårare än så är det faktiskt inte.

Anette Gustawson, mjölkbonde, Billinge gård

Relaterade artiklar

Till toppen