Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 23 juni

Livsmedelsberedskap, eller att hoppas på bonden Paavo?

Vill vi svenskar få lite av Finlands beredskap och livsmedelssäkerhet, då har vi säkert anledning att också ta efter något av vad de gör, skriver lantbrukaren och krönikören Arne Lindström.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Arne Lindström, lantbrukare från Röbäck.
Arne Lindström, lantbrukare från Röbäck. FOTO: Calle Bredberg

Med pandemin kommer också ”eftertankens kranka blekhet”, en tid av självrannsakan som även drabbat Riksdagens miljö- och jordbruksutskott. För att studera lantbrukets sårbarhet valde de därför att titta på Finland. Då jag redan för 15 år sedan intresserade mig för vårt östra grannland fick jag möjlighet att dela med mig av mina tankar om hur och varför våra länder skiljer sig åt.

Om du åker runt i Sverige och Finland kan du göra en intressant jämförelse. I Finland ser du en större andel välskötta åkrar, aktivare landsbygd och yngre bönder, men också skyltar och monument över Finlands oroliga och krigiska historia sedan mer än 200 år. Hos oss i Sverige sköts allt mer åker extensivt av en äldre bondekår, och vi har mängder av skyltar om olika lantbruks- och landsbygdsmuseer – för att i stället minnas hur jordbruket var en gång.

Är man på ett bondemöte i Finland får man känslan av att bönderna känner sig mer uppskattade och mycket medvetna om sin nationella betydelse. Uppskattning och betydelse tar sig olika uttryck, och det enklaste att slå fast är självklart EU-ersättningarna – som är mycket högre i Finland.

I vårt östra grannland fick jag för några år sedan dessutom uppleva hur jordbruksministern gick mycket hårt åt handeln, då han ansåg att ”livsmedelskronan” var felaktigt fördelad. Det skulle aldrig ske i Sverige.

Då miljön och jordbruket ställs mot varandra vinner miljön i Sverige, men i Finland oftast jordbruket. En självklar miljöåtgärd i Sverige blev aldrig av i Finland, därför att ”den kunde uppfattas som negativ för ett effektivt jordbruk”.

I Finland har en djurhållare med viss omfattning rätt till 26 dagars avgiftsfri semester och subventionerad avbytare. I riksdagsbeslutet anges syftet vara att stärka ”den sociala tryggheten, arbetsmotivationen och möjligheten till ett längre liv för jordbrukaren.”. Jag vill lägga till att även djurskydd och livsmedelssäkerhet rimligen borde stärkas.

Detta är de stora särskiljande dragen mellan våra två länder. Om vi tittar på Finland kan vi välja mellan att ”se och lära”, eller ”sett och hört men inget lärt”. Vill vi få lite av Finlands beredskap och livsmedelssäkerhet, då har vi säkert anledning att också ta efter något av vad de gör?

Annars får vi fortsättningsvis sätta vårt hopp till att finländarna kan sin Runeberg när vår skörd slår fel, för då bonden Paavo äntligen fick en bra skörd sade han nämligen storsint till sin hustru: ”Blanda du till hälften bark i brödet, ty förfrusen står vår grannes åker.”LÄS MER: ”Tänk på sjunde budet, Trafikverket!”

Relaterade artiklar

Läs mer om

Till toppen