Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 10 januari

Lokalavdelningar riskerar att dö sotdöden

Om inget görs snarast är jag rädd för att många lokalavdelningar dör sotdöden. Agera snarast med att utveckla en spänstig företagarorganisation för framtiden, skriver Peter Borring.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Peter Borring, lantbrukare, Skänninge
Peter Borring, lantbrukare, Skänninge FOTO: TT

LRF delar mycket med övriga Föreningssverige. En är utmaningen att fånga upp nya förtroendevalda till förtroendemannaorganisationens alla delar. Jag är sammankallande i valberedningen för vår lokalavdelning och har även varit det till vår kommungrupp. Under mina år som regionordförande kämpade vi med att entusiasmera lokalavdelningar, dess styrelser och inte minst valberedningar att se alla medlemmar som potentiella förtroendevalda. Vi är generellt sett för bra på att bestämma åt andra att de inte har tid, har småbarn eller nyss byggt ladugård och därför inte har tid för några uppdrag, redan innan vi frågat dem. Eller att det måste vara någon som är aktiv företagare och helst bonde på alla förtroendeposter för annars kommer organisationen balla ur.

Vilket tar mig in på min fundering. Det finns fortfarande många bygder där lokalavdelningen har en naturlig och viktig roll både som samlingsplats för företagare, skapa och bibehålla nätverket och som socialt kitt. Men det finns tyvärr också alltför många avdelningar som tappat sin roll att vara den naturliga samlingsplatsen. Är man den enda kvarvarande mjölkbonden i den delen av kommunen kanske man hellre vill nätverka med andra mjölkbönder. Vi som lantisar har också numera ett urbant leverne, där vi tränar, dejtar och nätverkar i sta’n. Vi är med i Rotary eller andra nätverk och vi sparrar oss själva genom ERFA-grupper och rådgivargrupper på ett professionellt sätt som lokalavdelningen med betoning på sociala sammankomster har svårt att konkurrera med.

Jag ser behovet även framgent att LRF kan mobilisera medlemmen och fånga upp engagemang ”under kommungruppsnivån” vid kriser, naturkatastrofer, sjukdom eller bara som nätverk för att få bra förtroendevalda. Framförallt i större kommuner är det omöjligt för en kommungrupp att bevaka alla geografiska utmaningar och områden. Men min absoluta övertygelse är att det inte kan förväntas ske via dagens form av lokalavdelningsstruktur med den förpliktelse och formalia det innebär. Vilken 35-årig småbarnsförälder i karriären eller med nybyggd ladugård och expansivt företag vill sätta sig som valberedare, kassör, revisor eller sekreterare? Oavsett hur liten insats det än innebär är det ett åtagande som många drar sig för.

LRF hade om en omfattande folkrörelseutvecklingsprocess för några år sedan. 3000 medlemmar var på olika sätt involverade och över 700 förslag framkom. En av de viktigaste slutsatserna var att förenkla formalian och förutsättningarna för engagemang i bland annat lokalavdelningen. Om inget görs snarast är jag rädd för att många lokalavdelningar dör sotdöden. Agera snarast med att utveckla en spänstig företagarorganisation för framtiden som inte bygger på ideella under och vackra ord om folkrörelser.

Peter Borring, lantbrukare, Skänninge

LÄS MER: Är det så synd om unga bönder?

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen