Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 5 november

”Man har inte längre några släktingar eller bekanta som driver jordbruk”

”Det behövs fler broar mellan stad och land för att en större del av befolkningen ska få en bättre kunskap om var maten kommer ifrån och hur den framställs”, skriver Eva Eriksson, vice VD och seniorkonsult på Macklean i veckans krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Eva Eriksson, vice VD och seniorkonsult, Macklean.
Eva Eriksson, vice VD och seniorkonsult, Macklean. FOTO: Hans Berggren

Det skrivs allt oftare om att Sveriges befolkning kommer allt längre ifrån lantbruket. När jag själv växte upp så kände de flesta någon som bodde på landet, drev jordbruk och hade djur, men det är inte längre någon självklarhet.

Idag växer generation efter generation upp i städerna och man har inte längre några släktingar eller bekanta som driver jordbruk. Maten blir något som finns i en affär och de allra flesta vet inte var den kommer ifrån eller hur den har tagits fram. Tänk om vi visste vilken omsorg som ligger bakom våra havregryn innan de hamnar i gröttallriken eller hur väl våra kor tas om hand under tiden de producerar mjölk till våra omtyckta mejeriprodukter.

Vi har en djuromsorg och ett jordbruk i världsklass, men alltför få känner till hur det ser ut på en svensk bondgård idag.

Några exempel som visar hur långt många konsumenter är från det svenska jordbruket är till exempel när man inte förstår att ekologiskt kan innebära att hållbarheten är kortare eller att produkterna inte ser perfekta ut. Det är nästan så att man ibland tror att mat är producerad i något slags laboratorium där allt är kontrollerat och exakt. Men livsmedel är livsmedel och smak och kvalitet kan variera utifrån skörd, när på året man äter ett visst livsmedel och var det är producerat. Om man har eller har haft kontakt med jordbruket så förstår man hur många olika faktorer som påverkar vår mat.

Det behövs många insatser för att stad och land ska komma närmare varandra och just nu pågår det flera initiativ som kan stärka banden.

Ett exempel är projektet Renodlat i Gällivare, där man involverade invånarna i allt ifrån kollektiv potatisodling till andelshönserier och där många delar har levt vidare efter projektets slut. Stadsodlingar generellt kan ge en djupare förståelse för hur mat framställs och vilka utmaningar man kan stöta på. Man får en annan syn på mat när man har sått, vårdat och sedan skördat en liten del av sin mat, istället för att köpa allt i butiken.

Ett annat viktigt initiativ är ”Bonden i skolan” – ett program som LRF driver sedan många år och som syftar till att ge skolungdomar en bättre inblick i var maten på våra tallrikar kommer ifrån och varför vi behöver bönder.

Pandemin har satt ljuset på hur viktig vår svenska livsmedelsproduktion är och många har blivit mer medvetna och intresserade, men ännu är det långt kvar. Det behövs fler broar mellan stad och land för att en större del av befolkningen ska få en bättre kunskap om var maten kommer ifrån och hur den framställs.

Eva Eriksson,

vice VD och seniorkonsult, Macklean

LÄS MER: Livsmedelsindustrin skulle kunna agera katalysator i klimatfråganLÄS MER: Lantbrukspodden: Konsumenten förstår inte hur mat produceras

Relaterade artiklar

Till toppen