Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 18 november 2017

#metoo visar toppen av ett isberg

Det som nu berättas från redaktioner eller nationalscener är inte unikt. Snarare är det toppen på ett isberg. Det skriver Land Lantbruks chefredaktör Lena Johansson i veckans krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Lena Johansson, chefredaktör Land Lantbruk.
Lena Johansson, chefredaktör Land Lantbruk.

Vågar man ge sig in i #metoo-debatten trots att man är hopplöst sist på bollen?

Jag är så glad att någon till slut fick nog och satte igång denna lavin av berättelser om övergrepp och trakasserier. Även om det förstås är djupt tragiskt att sånt här fortfarande förekommer 2017. För det är ingen ny företeelse. Det är snarare något som blivit bättre med åren. De flesta av dagens män tar självklart avstånd från liknande beteende.

Jag har snart gått genom ett helt yrkesliv, som innehållit såväl klappar i rumpan som på huvudet. Och jag är inte ensam, det finns knappast någon kvinna som inte kan vittna om liknande upplevelser. Men de flesta har hittills inte vågat protestera. Vi har tigit, svalt förnedringen och ibland skämts. Lagt skulden på oss själva och inte velat bråka. Och den som till slut fått nog och sagt ifrån har beskyllts för att skapa dålig stämning.

Nej, det som kommer fram i ljuset av #metoo är inte resultatet av en tillfällig kampanj i sociala medier. Det är åratal av uppdämda frustrationer. Det är ett systemfel som gör det möjligt för vissa, ofta män, att sätta sig på och förminska andra, ofta kvinnor.

Det som nu berättas från redaktioner eller nationalscener är inte unikt. Snarare är det toppen på ett isberg. Ingen ska försöka pådyvla mig att inte liknande händelser finns även på många andra arbetsplatser. Det är klart att det är talande när hundratals skådespelare och sångare vittnar om övergrepp på arbetsplatsen.

Och det är förstås intressantare för media att rapportera om kända skådespelare och journalister, än om exempelvis byggnadsarbetare, grisskötare eller traktorförare. Och även om arbetsplatser med många stora egon är särskilt i riskzonen, finns det översittare även på andra håll.

Nä, det här är ingen ny företeelse. Även om de ansvariga nu plötsligt ställer sig upp som skamsna hundar med svansen mellan benen och fördömer uppförandet. Men behövdes det verkligen en kampanj i sociala medier och en intensiv mediebevakning för att de skulle se vad som pågår? Var det verkligen så okänt för dem tidigare? I så fall kanske det är där problemet ligger.

Samtidigt får inte en kampanj i sociala medier bli någon slags folkdomstol. Principen att man är oskyldig tills man är fälld i domstol gäller även översittare och sextrakasserare. Visst, de kan vara misstänkta för grova övergrepp, men att hänga ut enskilda förövare med namn på Facebook löser inte systemfelet.

Lena Johansson

chefredaktör Land Lantbruk

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen