Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 15 oktober 2017

Minimera risken med rätt kemi

Det är lite knepigt att höra folk som sprider hormonderivat på villatomten voja över jordbrukets kemi, skriver Per Emgardsson i veckans teknikkrönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Per Emgardsson.
Per Emgardsson.

Som 15-åring traskade jag runt i Forums stora varuhus i Uppsala. Där fanns tjusiga paket med Diklorprop, Dikamba och 2,4-D. De var dammiga av innehållet, men smidiga att stoppa i vagnen bland grönsaker och köttfärs i lösvikt. Preparaten skulle låta villaägarnas nakna barnungar få rasa runt på ogräsfria gräsmattor.

Då som nu var kemdebatten het. Men mest ifrågasatte den vad som skedde i skogen, på järnvägar och i lantbruket. Med rätta, då slyröjde man med dioxinhaltigt och cancerframkallande 2,4,5-T (Hormoslyr). Men debatten glömde hur vanligt folk i onödan och utan utbildning använde jordbruksgifter i trädgården.

Samma brist på logik finns än i dag. Ännu i våras fanns amatörpreparat med MCPA och mecoprop-P, och glyfosat tillåts ännu. Det är lite knepigt att höra folk som sprider hormonderivat på villatomten voja över jordbrukets kemi.

Och de som över en stor stark vill stoppa glyfosat för den misstänka cancerrisken, men bortser från alkoholens bevisade och mångtusenfalt större cancerrisk i samma bärs, har nog inte riktigt förstått vad riskminimering innebär.

Därför är regeringens ambition att tillåta kemiska växtskyddsmedel enbart för yrkesmässig användning sund. Medlen behövs, men brukarna ska ha kunskap, rätt utrustning och rätt teknik.

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Till toppen