Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 19 januari

”Nya vanor behöver stark motivation”

2018 var ett sådant år som man berättar om för barnbarnen, skriver krönikören Emilia Astrenius Widerström och hoppas att det inte var ett normalår.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Emilia Astrenius Widerström, ordförande LRF Ungdomen.
Emilia Astrenius Widerström, ordförande LRF Ungdomen. FOTO: Johan Sedenius

Hej 2019, du är välkommen! Ett år kan föra med sig så mycket, eller vara precis som alla andra år. Vissa av dem minns man extra mycket, andra bleknar med tiden som en gammal papperstidning.

2018 kommer att vara ett sådant år man berättar om för barnbarnen. Det var året Sverige inte fick en regering, hade den värsta torkan i mannaminne och skogarna brann. Jag hoppas i alla fall att vi kommer minnas det som ovanligt. För tänk om det blir det normala?

Vi pratar om att alla måste göra livsstilsförändringar för att 2018 inte ska bli ett normalår. En livsstilsförändring kan skava. Stora och små grejer ska ändras, med vad ska vi göra för att välja rätt? Och var går smärtgränsen för vad vi är beredda att avstå?

Med nytt år följer ofta nyårslöften. Jag har slutat snusa. Eller jag försöker och än så länge – peppar, peppar – verkar det gå okej.

Det handlar om att bryta dåliga vanor. Men vad är egentligen en dålig vana? Jag vet att tobak är dåligt för hälsan, men hur kommer det sig att jag efter mer än 15 års snusande inte slutar förrän nu? Jag tror avståndet till konsekvenserna av mitt handlande har varit för stor. Det har känts som om eventuella faror har legat så långt bort i tiden, och dessutom kändes de inte som något som kunde drabba mig.

Jag har människor i min närhet som väljer att äta vegetariskt på grund av klimatet, men de tog flyget till semester utomlands. Det gör nog många förbannade, men till viss del kan jag förstå dem. Jag tror att det även i det fallet handlar om distansen. Det är svårt att avstå något som betyder så mycket, om konsekvenserna känns så avlägsna.

Kan det också vara en del av förklaringen till varför alla inte inser att svenska bönder behövs? Vi måste korta avståndet ytterligare för att folk ska förstå att Sverige inte kan klara sig utan bönder. Det kommer att krävas många tuffa beslut och nya idéer, både för oss i det gröna näringslivet, men också från omvärlden. Nya vanor behöver motiveras starkt!

Jag hoppas som sagt att 2018 kommer att vara ett unikt år. Men jag hoppas också att 2019 blir unikt på andra sätt. Att de råvaror som produceras i Sverige ska människor tycka att de inte klarar sig utan.

Det är lätt för mig att skippa flyg på semestern, men jag gör andra saker som inte är så smarta. Som snuset. Det gäller att traggla sig ur träsket av dåliga vanor, men vad krävs för att det verkligen ska hända?

Emilia Astrenius Widerström,

Ordförande LRF Ungdomen

Relaterade artiklar

Land Lantbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Till toppen