Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 13 maj

"Okunskapen gör att lantbrukaren hamnar i kläm"

Våren har kommit till Varaslätten och utanför vardagsrumsfönstret vajar vetet som blivit knallgrönt efter gödsling och sol. Mitt Instagram-flöde fylls av fina bilder från årets vårbruk. Jag blir alltid nyförälskad i lantbruket den här tiden på året, och inspirerad av hur branschen fullkomligen surrar av liv. Jag har svårt att förstå varför alla inte blir lika exalterade över en slät såbädd eller ett nystängslat bete, men det beror nog på att majoriteten i min generation knappt vet hur ett lantbruk fungerar.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Emma Sjölander, blivande agrotekniker.
Emma Sjölander, blivande agrotekniker. FOTO: IStock

I min generation är vi otroligt bortskämda med välfyllda butikshyllor och att lagad mat finns bara ett knapptryck bort. Det är viktigare att lägga ut en tjusig Instagrambild på småplockstallriken än att vara påläst på hur och av vem maten är producerad. Min känsla är att okunskapen har gjort många likgiltiga och gör att lantbrukaren hamnar i kläm. Förståelsen för varför svenska varor är dyrare har försvunnit och det blir allt enklare att kritisera.

Men vem är det egentligen som ansvarar för att utbilda de stora massorna? Att lägga det ansvaret på de enskilda lantbrukarna känns fel, eftersom de har fullt upp med att producera livsmedlen. Det borde snarare vara upp till skolan att tidigt och kontinuerligt prata om lantbruket. Att tidigt få en insikt om hur maten produceras, men även att få en förståelse för att varje enskild del på en gård bidrar till ett stort kretslopp som påverkar mer och fler än dem utav oss som jobbar med det.

I samband med att barnen undervisas i skolan om livsmedelsproduktionen behöver de även få chansen att bilda sig en egen uppfattning om vårt lantbruk. Vi i branschen kan bäst ge ungdomarna en rättvis bild. Utan att skönmåla, men inte heller visa lantbruket från sin sämsta sida. Och det tror jag görs bäst i praktiken. Jag började inte jobba inom lantbruket för att jag läst om kor i en bok, utan det var snarare de praktiska momenten som gjorde att jag fastnade. Kanske är en kombination mellan skolans undervisning och vår praktiska verklighet det allra bästa?

Trots att trenden just nu pekar mot att fler och fler vill vara influerare snarare än att jobba med lantbruk, har jag högt förtroende för kommande generation lantbrukare. Alla de som tar examen från naturbruksgymnasier och eftergymnasiala utbildningar. Det finns ett otroligt engagemang för att driva jordbruket framåt. Jag läser om det i tidningar ocokunskapen har gjort många likgiltiga och gör att lantbrukaren hamnar i klämokunskapen har gjort många likgiltiga och gör att lantbrukaren hamnar i klämh jag ser det hos mina klasskamrater.

Emma Sjölander, blivande agrotekniker

LÄS MER: En gröngölings väg inLÄS MER: Syokonsulenten: Det här är bra att veta om naturbruksprogrammet

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen