Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 30 juli 2018

”Tillsammans tar vi oss igenom detta”

”Hjälp och be om hjälp, så klarar vi ett av de besvärligaste år många kommer ha som bönder. Det kommer bli jävligt, men det kommer att gå”, skriver lantbrukaren och LRF-ordföranden Patrik Ohlsson i sin krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Patrik Ohlsson, ordförande för LRF Värmland
Patrik Ohlsson, ordförande för LRF Värmland FOTO: Urban Brådhe/Göran Berglund

Det var julafton 1998. Jag sov dåligt. Anspänningen var hög. Kunde inte sitta still, gick fram och tillbaka. Vid tretiden låg jag på intensiven med slangar i armarna och elektroder på bröstet.

Jag hade i många år, i förnekelse, sagt att jag hade ”skyndat mig lite för mycket”. Jo jag tackar. Jag hade arbetat mig sjuk.

I april 1998 startade jag företag, arrenderade, köpte maskiner och djur och lånade pengar.

I maj köpte vi hus, flyttade och inredde, vårbrukade, släppte ut djur på bete och körde gräs.

I juni föddes dottern och sonen började gå.

Hösten -98 minns många som en av de besvärligare. Vi misslyckades att tröska sista gången vid lucia.

Barn ska döpas, marsipangrisar pysslas, julklappar köpas. Harmoni och glädje ska infinna sig. Det gjorde det, på annandagen, när slangar och elektroder kopplats bort och det visade sig inte jag inte hade hjärtinfarkt vid 31 års ålder utan något stressrelaterat som klubbat mig.

Väder, skördar och omständigheter kring djur kan knäcka människor, företag och familjer. 1998 och flera gånger efter det har det varit regniga höstar och svårt skördeläge. I år är det extrem torka som stressar och pressar.

Jag tyckte jag var Stålmannen. Det var jag inte, och det kunde ha gått riktigt illa. Jag var inte rationell, jag var lynnig och i somligt direkt korkad och begränsad av tunnelseende.

Med åren har jag lärt mig att gå ifrån problemen en stund, få luft och energi och se en annan angreppsvinkel. Det brukar hjälpa både på lösningen, glädjen och hur jag beter mig mot andra. Jag har blivit bättre på att ta hjälp och att vila.

Betet är slut sen länge. Med vinterfoder blir det problem av historiska mått. Skogen brinner. Vi kommer prata om 2018 som det fortfarande pratas om 1947 och 1867.

För spannmålen hjälper inte regn nu. Kanske kan betena repa sig, återväxten ta fart. Skillnaden mellan dåligt och katastrof.

Vi måste vara uppmärksamma på varandra nu. Grannen. Sonen. Systern. Vi ska inte behöva arbeta oss sjuka och låta våra familjer bli olyckliga. Stress och oro är som kryptonit, det bryter ner den starkaste.

Hjälp och be om hjälp, så klarar vi ett av de besvärligaste år många kommer ha som bönder. Vi måste hjälpas åt. Tillsammans tar vi oss igenom detta och lär oss saker på vägen. Det kommer bli jävligt, men det kommer att gå.

Patrik Ohlsson,

Ordförande för LRF Värmland

LÄS MER: Fritt krisstöd till drabbade lantbrukareLÄS OCKSÅ: Mjölkbondens desperata kamp för mat till djurenLÄS MER: ”Jag gör mig av med halva besättningen”

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen