Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 27 augusti

Vad får jag för pengarna?

Vi borde oftare fråga oss vad vi får för pengarna, skriver Elisabeth Hidén Kjellander. Vissa val görs i mataffären, andra vid valurnorna, men det är viktigt att vi vet vad vi får för pengarna.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Vi borde vara mer noggranna med vad vi får för pengarna i mataffären, tycker Elisabeth Hidén Kjellander.
Vi borde vara mer noggranna med vad vi får för pengarna i mataffären, tycker Elisabeth Hidén Kjellander.

”Vad f-n får jag för pengarna”? Svenskt Näringslivs dåvarande ordförande Leif Östling ställde frågan i en TV-intervju när det uppdagats att han hade tillgångar utanför Sverige och undkom skatt. Uttalandet skapade rubriker och han tvingades avgå, men kanske borde vi alla ställa oss frågan? Hade vi varit mer måna om att få det mesta för våra pengar hade kanske våra val engagerat oss mer? När det kommer till lantbruk och matproduktion finns det absolut anledning att ställa frågan, som konsumenter, producenter och skattebetalare.

Varför köpa svenskt kött, mjölk eller bröd? Vad får jag egentligen för pengarna? Det är dags att välja den bästa matkassen, inte den billigaste. Jag vill ha mat som jag vet vad den innehåller och hur den producerats. Som bidrar med klimatnytta, smakar gott, ger en levande landsbygd och lantbrukarna skälig lön. Jag vill vara säker på att djuren behandlats bra, att de som jobbat med maten haft bra villkor och att inte mer antibiotika än nödvändigt använts. Jag känner mig trygg med att Sverigemärkningen uppfyller det.

Som dotter, vän och säljare till lantbrukare vill jag att varje instoppad krona och arbetstimme ska ge mer. Att en större del av matkronan når lantbrukaren. Jag vill ha god myndighetsutövning och lättnader för jakten för att minska viltskador. Jag vill att min son i framtiden ska se lantbrukaryrket som ett attraktivt yrkesval, ett arbete man känner stolthet inför och gör slitet värt.

Som skattebetalare vill jag att polisen ska ha resurser att agera mot dem som hotar och trakasserar dem som producerar livsmedel. Jag vill ha en landsbygdsminister och svensk mat i offentliga upphandlingar.

Sverige behöver sätta på sig ledartröjan i globala sammanhang, inte bara för landsbygdens skull utan för hela världens hållbarhetsarbete – något som blir svårt då dygnet endast har 24 timmar oavsett om man ansvarar för ett eller två områden. Att ge landsbygden och dess frågor en stark röst globalt, likväl som i riksdagen, är det minsta man kan begära.

Det finns inte heller någon anledning att barn, sjuka och gamla inte ska få samma kvalitet på maten som när jag aktivt väljer i mataffären. Att ha ett av världens bästa lantbruk, men trots det välja att köpa in billig, importerad mat är orättvist – både mot dem som producerar och konsumerar.

Jag får mycket för pengarna, men vill ha mer. En del val görs i affären, andra vid valurnan och vi bör alla ställa oss frågan ”Vad fan får jag för pengarna?”.

Elisabeth Hidén Kjellander, ordförande LRF Ungdomen

LÄS MER:LÄS MER:

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen