Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 17 februari

Vi måste sätta upp mål för ägarskiften

Det är upp till var och en att bestämma hur ett företag ska lämnas över. Men det är dags att börja sätta upp mål för Sveriges ägarskiften, skriver Emilia Astrenius Widerström i veckans krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Emilia Astrenius Widerström, ordförande LRF Ungdomen.
Emilia Astrenius Widerström, ordförande LRF Ungdomen. FOTO: Ann Lindén

Var tredje jordbrukare som bedrev enskild firma 2016 var äldre än 65 år, enligt Jordbruksverkets statistik. Det i sig behöver ju inte vara negativt. Man kan brinna för sitt yrke och det är härligt att det finns yrkesstolthet hela livet. Medelåldern på svenska bönder är 58 år. Visserligen har antalet lantbrukare under 35 år ökat med en procent under de senaste tre åren, men jag är ändå orolig. Har vi ägarskiften i den takt som behövs?

Ägarskifte och generationsskifte är en återkommande fråga för LRF Ungdomen. Det ordnas informationsträffar ute i landet där vi försöker uttrycka hur viktigt det är för oss att skiftena underlättas. Men det är ett tufft. Inte bara för att vi har svårt att få tag i det kapital som krävs för att driva företag i det gröna näringslivet, utan också för de mjuka värden som oftast glöms i kalkylen. Eller är det så att vi i den yngre generationen behöver se bortom de lösningar som är norm i dag? Vad är ett lyckat ägarskifte och vad är mindre lyckat?

Tanken slår mig om hur många som känner sig ensam i detta, trots att det är många som går igenom samma sak. Och som inte fullt ut vågar prata om det. Man vill inte uppfattas som tjatig eller att det ska bli ”orättvist” mellan syskon.

Vi är inte ensamma i Sverige att ha problem med ägarskifte. Det är också ett globalt problem. Det är inte heller ett problem endast för de gröna näringarna. Ägare av familjeföretag har överlag en högre medelålder. Lönsamhet är en del av förklaringen, men det går inte att skylla helt och hållet på det heller.

Så varför ser vi inte allvarligare på detta? Tycker vi helt ärligt att det ens är viktigt att branschen behöver föryngras? Tycker vi verkligen att det är viktigt att det finns en kommande generation som driver företag inom det gröna näringslivet? Jag blir tveksam när allt annat prioriteras och argumenteras för när vi pratar sakpolitik.

Utan oss unga, som väljer att ge oss in i branscherna oavsett om det är skog, lantbruk, häst, trädgård, så har vi förlorat loppet långsiktigt. Både vad det gäller livsmedelsstrategin, men också för ett hållbart leverne i morgon. Jag tror ingen vill att det bokstavligt talat ska dö ut.

Visst är det upp till var och en hur våra företag ska lämnas över. Det är inte det jag är ute efter. Men vi behöver hjälpas åt där det behövs. Vi måste börja sätta upp mål för Sveriges ägarskiften.

Emilia Astrenius Widerström,

ordförande LRF Ungdomen

Relaterade artiklar

Läs mer om

Land Lantbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Till toppen