Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 1 oktober 2017

Våra förfäders spår finns runt om oss

Spåren från tidigare släktled finns kvar på gårdarna. Vilka spår lämnar vi efter oss, undrar Lena Johansson, chefredaktör för Land Lantbruk, i veckans krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Lena Johansson, chefredaktör för Land Lantbruk
Lena Johansson, chefredaktör för Land Lantbruk

På senare år har min nyfikenhet på förfäderna vuxit. Lusten att släktforska ökar när man inser att man bara är en tunn länk i en lång kedja av anförvanter. Att ett liv är väldigt kort i det stora hela, men ändå avgörande för släktens fortlevnad.

Med internet och ett släktforskningsprogram krävs inte heller särskilt mycket förkunskaper för att kunna borra sig ned i kyrkböcker och arkiv. Och ganska snart är du fast. Vilka fascinerande öden döljer sig inte bakom kyrkböckernas spretiga handstilar? Det är lätt att fantisera sig vidare från de sparsamma fakta som finns noterade i arkiven.

Vad hände till exempel med farmorsfar som lämnade fädernegården för att emigrera till Amerika, men efter bara fyra månader kom hem och bara några år senare gifte sig med grannflickan? Och den skrämmande berättelsen om luffaren från Stockholm, som under koleraepidemin i mitten av 1800-talet, fick tillfälligt husrum i en gård utanför Enköping och visade sig bära på smittan. Kort därefter spred sig sjukdomen i bygden och mängder med framför allt barn dog.

Ända till sent 1600-tal har jag lyckats spåra ättlingar på den gård som jag i dag äger tillsammans med mina syskon. Det finns fortfarande en hel del på gården som påminner om förfädernas arbete och omsorger. Kanske inte ända till 1600-talet, men gott och väl till 1800-tal. Överallt finns spår av dem som var där före oss.

Det är fascinerande att tänka sig att förfäderna levt sina liv på samma ställe som vi verkar i dag. Vad trodde de om oss som skulle komma efter? Och om de återvände idag, vad skulle de då tycka om det vi åstadkommit?

Det är så mycket i lantbruket som görs för kommande generationer. Inte minst inom skogsbruket. Den som till exempel planterar skog gör det inte för egen del, utan snarare med barnbarnen i åtanke.

Fascinerande och förpliktigande. Om nu förfäderna slitit och släpat för kommande generationer har jag då ett ansvar att fortsätta deras gärning och leva upp till deras förhoppningar?

Det var okomplicerat förr, då äldste sonen ärvde gården, döttrarna giftes bort och småbröderna fick söka sig ny försörjning. Några av dem försvann till Amerika. Men de flesta stannade kvar, gifte sig med grannflickan och fortsatte sitt liv i trakten.

De hade utmaningar även då, men vissa av våra problem slapp de. Viljan att övervinna prövningarna och erbjuda något ännu bättre till framtida generationer har vi dock gemensamt.

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Till toppen