Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 7 juni 2017

"Världens bönder viktiga i internationellt samarbete"

Sett till FNs nya hållbarhetsmål borde vilken bonde som helst få hybris - eller ångest. Det skriver Christina Furustam, expert på handel och internationella relationer på LRF.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Världens bönder och deras ledare har egentligen fullt upp på hemmaplan. Tur att de flesta trots det även prioriterar internationellt samarbete. Så har det varit sedan 1947, när svenska lantbrukare med kollegor från resten av världen parallellt med FN startade en global bondeorganisation. Så är det fortfarande.

Den 12-15 juni samlas bondeledare från hela världen i Helsingfors för att ta en strategi för framtida arbete samt policys om bland annat klimat och en trygg livsmedelförsörjning.

Det är betydligt mycket mer som förenar än skiljer världens bönder. Oavsett om de är framgångsrika agroentreprenörer eller fattiga jordbrukare, som bara producerar för det egna hushållet, har alla det gemensamt att de vill kunna leva bra på det de producerar. De vill få pengar över för att kunna konsumera, spara och investera.

Vettig tillgång till marknaden och rimligt betalt för produktionen är över tid en gemensamt mycket stor utmaning. I dag är också klimatförändringen en stor utmaning för världens bönder. Och helt grundläggande förutsättningar, men som på många håll innebär utmaning, är säker tillgång till viktiga naturresurser och bra regelverk, inte minst för trygghet i ägande och arrenden.

Producera mer med mindre insatsvaror samt mota och möta klimatförändringen och bidra till ekonomisk utveckling. Så har FAO, FNs organ för jordbruk och livsmedel sammanfattat jordbrukets utmaning under 2000-talets första århundrade. Sett till FNs nya hållbarhetsmål borde vilken bonde som helst få hybris – eller ångest. Betydelsen är lika överväldigande som kittlande. Jordbruket kopplas oftast till ett eller två av de 17 målen. De som handlar om minskad fattigdom och utrotad hunger. Men den som kan jordbruket har svårt att sålla bort ett enda av målen.

Det innebär ansvar, men också att de gröna näringarna är viktiga. Självklara för att minska fattigdom och hunger, men också avgörande för unga människors framtidstro, bidrag till den tillväxt som krävs för att avskaffa fattigdomen, en klok och långsiktig förvaltning av världens naturresurser och för att mota klimatförändringen.

För att klara allt detta krävs samarbete på alla plan och i alla grupperingar. Världens bönder fortsätter sitt internationella samarbete. Långt ifrån alla har insett jordbrukets vikt. Världens bönder vill delta i den internationella klimatdialogen samt ha en egen plats i den FN-församling som diskuterar en tryggad livsmedelsförsörjning. Det är trots allt fortfarande bönder som producerar maten, så nog är väl det rimligt?

Christina Furustam

Gästkrönikör

Expert på handel och internationella relationer på LRF

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen