Förespråkarna för hyggesfritt vill förbjuda trakthyggesbruket. Det är enligt mig en orealistisk tanke. Motståndarna till hyggesfritt verkar å sin sida även de ha tappat förståndet. Vem tror på allvar att lilla Sveriges sätt att bruka skog skulle rädda planetens klimat? Det skriver Ida Oderstål i en krönika.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I Svenska Dagbladet har det den senaste tiden blossat upp en debatt kring svenskt skogsbruk. En rad forskare, biologer och skogsprofessorer fick en artikel publicerad där de framhåller det hyggesfria skogsbrukets förträfflighet samtidigt som de fördömer trakthyggesbruket. En annan professor vid SLU svarade någon dag senare med sarkasm ungefär så här: ”den som inte bryr sig om klimatet kan ju testa hyggesfritt om man känner att man har råd”.
Jag tycker diskussionen om hyggesfritt känns omogen, det liknar mest en sandlådedebatt där båda parter saknar förmågan att se möjligheterna i den andres argument.
Förespråkarna för hyggesfritt vill förbjuda trakthyggesbruket. Det är enligt mig en orealistisk tanke. Man kan inte jämföra Lübeck med Sverige när man pratar om skogsbruk. Svenskt skogsbruk är i dag outstanding vad gäller effektivitet men även ur miljöhänsyn. Det vore katastrofalt för riket att helt överge trakthyggesbruket.
Motståndarna till hyggesfritt verkar å sin sida även de ha tappat förståndet. Vem tror på allvar att lilla Sveriges sätt att bruka skog skulle rädda planetens klimat? Om några privata skogsägare vill ställa om sin skog till hyggesfritt så tror jag att det är bra. Mycket forskning visar att hyggesfritt är bra både för den biologiska mångfalden men även för klimatet. Svensk pappersindustri lär knappast heller lida nöd om bråkdelen av de privata skogsbönderna skulle låta de klena stammarna stå kvar i skogen. För det är en bråkdel vi talar om.
Vi utbildade oss inom hyggesfritt 2014 och sedan dess har vi erbjudit den tjänsten, men vi har inte ens kommit upp i EN hyggesfri avverkning per år (och då rullar maskinerna dagligen). Jag tror därför att motståndarna till hyggesfritt kan sitta lugnt i båten, man behöver inte oroa sig för några kor på isen, det är liksom ingen fara på taket, ja ni fattar.
Vad man däremot kan tänkas vinna om intresset för hyggesfritt ändå skulle öka är en blidkad miljörörelse (och givetvis en ökad biologisk mångfald).
Ponera att några privata skogsägare skulle ställa om till hyggesfritt, vad är det värsta som skulle kunna hända? Mest troligt skulle Sveriges skogslandskap upplevas som lite mer varierat av oss människor och jag gissar att en del djur och växter också skulle gilla variationen. Helt plötsligt skulle nyckelbiotopsinventeringarna inte bli lika hysteriska då fler skogsbestånd som upplevs orörda skulle finnas i närheten. Nya reservatsbildningar skulle bli överflödiga och gamla reservat skulle kanske kunna avverkas enligt hyggesfria metoder.
Allt detta skulle kunna ske demokratiskt, smidigt och lätt av människor som gör egna val av egen fria vilja. Inga tvång, inga inskränkningar i äganderätten eller förödande domstolsbeslut skulle behövas.
Jag må vara ”ung” och naiv men är det bara jag som ser att båda parter har allt att vinna genom att stötta varandra?
Ida Oderstål
Skogsägare, skogsentreprenör
