Hälften av världens mat produceras idag med hjälp av mineralgödsel, och även i Sverige är behovet stort. Från dagens produktionsnivå kan vi utvinna fosfor som skulle motsvara fem gånger hela Sveriges behov, skriver Leif Boström, direktör för Affärsområde Specialprodukter, LKAB.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Med krig i Europa och auktoritära stater som använder exporthandeln som maktmedel har många fått upp ögonen för hur skör vår välfärd faktiskt är. Det finns en politisk önskan att öka den inhemska produktionen av viktiga varor, och en gemensam nämnare är att nästan alla värdekedjor på ett eller annat sätt börjar i gruvan. Det gäller inte minst för livsmedelsproduktionen som är beroende av mineralgödsel. Här kan LKAB bidra till ökad självförsörjning i Sverige och Europa.
Hälften av världens mat produceras idag med hjälp av mineralgödsel, och även i Sverige är behovet stort. Regeringen har gett Jordbruksverket i uppdrag att utreda hur gödselproduktionen kan öka.
I den järnmalm som LKAB bryter i Malmfälten finns apatitmineral som innehåller både fosfor och sällsynta jordartsmetaller. Den fosforn är fri från hälsofarligt kadmium och andra farliga ämnen, som är ett problem i många andra fosforkällor.
Vi planerar för att med start 2027 börja utvinna ett apatitkoncentrat ur den järnmalm vi bryter och förädlar, och från den producera fosformineralgödsel – inte bara kadmiumfritt utan även fossilfritt. Fosforhalterna i dagens malmkroppar är relativt låga, att först bryta och utvinna järnmalmen är förutsättningen. Vår cirkulära affärsmodell med nyttjande av avfall och biprodukter är möjliggöraren, det blir lönsamt tack vare volymerna och att berget redan är sprängt och i rörelse i våra processer. Från dagens produktionsnivå kan vi utvinna fosfor som skulle motsvara fem gånger hela Sveriges behov. Och det finns mer, vi har en järnmalmsfyndighet i Kiruna där fosforhalterna är så höga att en utvinning skulle kunna ersätta hela den ryska exporten av fosformalm till EU, som före kriget var cirka 2 miljoner ton per år, en fjärdedel av EU:s behov.
Vi stöder tanken på en svensk växtnäringsstrategi, och kan alltså stå för en betydande del av lösningen för ökad gödselproduktion, säkrade värdekedjor för livsmedel och minskat beroende av odemokratiska krafter. Samtidigt som vi minskar klimatpåverkan, ökar resurseffektiviteten och skapar nya arbetstillfällen och tillväxt. Den stora frågan är om tillståndsprocesserna för att starta ny mineralutvinning och bygga ut den nödvändiga energiproduktionen kan matcha dessa möjligheter i den takt som krävs? Vi kan, vi vill, men får vi?
Leif Boström, direktör för Affärsområde Specialprodukter, LKAB
