"Bondförnuft matchar kalkyler"
Den tyske jägmästaren Martin Fastans formel är ett bra instrument - rätt använd. En bov i dramat är att planteringarna ska göras så billigt som möjligt, skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Faust är mest känd genom en teaterpjäs av tysken Johann Goethe. Han var en oerhört inflytelserik författare från 1700-talet och framåt. Men Faust är äldre än så. Redan på 1500-talet finns en historia om hur Faust ingår en pakt med djävulen.
Av detta kan man lätt tro att densamme är upphovsmannen till Faustmans formel, men så är inte fallet. Det var en tysk jägmästare vid namn Martin Faustman. Fast ibland kan man undra om det likväl har något att göra med 1500-talets historia.
Formeln är en nuvärdeskalkyl för att mäta och jämföra lönsamheten av insatser i skogsbruket. Om exempelvis kostnaden är 1000 kronor räknar man ränta på den utgiften fram till avverkning.
Eftersom det är långa perspektiv i skogen blir det höga kostnader med ränta på ränta i flera årtionden.
Effekten är att alla åtgärder i början av omloppstiden blir väldigt dyra. Det blir svårt att räkna hem en riktigt bra markberedning följd av en omsorgsfull plantering med påkostade plantor. Visserligen leder det till att plantorna trivs och tillväxten blir hög, men kostnaden tar en väldigt stor andel av virkesvärdet enligt Faustman. Den som tänker odla ek med omloppstider långt över 100 år möts av ett hånskratt från Faustman.
Likväl vårdas ungskogen och det finns de som odlar ek. Många skogsägare putsar plantor med sekatör, röjer i omgångar, stamkvistar, applicerar viltskydd och vidtar en massa andra åtgärder. De räknar inte timlön och tänker mer på kommande generationer än på Faustman.
Hans formel ändå ett bra instrument - rätt använd. Den är ett verktyg för att jämföra olika insatser, i synnerhet för bolag och större skogsägare som köper alla tjänster. Men det kastar också en skugga över skogsbruket. Risken är att det leder väldigt fel.
Föryngringarna kunde ha varit mycket bättre. Skogforsk har visat att i genomsnitt överlever bara 60 procent av plantorna efter röjning. Och var femte planta hamnar helt utanför markberedningen.
En bov i dramat är att planteringarna ska göras så billigt som möjligt, helt enligt Faustman. Han applåderar också korta omloppstider, eftersom träd som står kvar länge binder kapital.
Det här synsättet avspeglar sig i rådgivningen till familjeskogsbruket, som tack och lov drivs mer av bondförnuft än knepiga kalkyler. Erfarenheten, ofta över flera generationer, visar vad som känns och blir rätt.
Det är ungefär som humlan. Vetenskapliga teorier visar att den inte kan flyga. Eftersom humlan är ovetande om teorin flyger den bekymmerslöst vidare.