Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Lantbruk 7 maj 2016

"Det är inte vår skyldighet att hålla vargen ute"

De gick från att ha varit en hyllad mönstergård till att bli brottsmisstänkta djurhållare. Vargens ankomst vände upp och ned på tillvaron för Elisabeth Aschan och Johan Lundgren och deras fårproduktion på Molstaberg.

Skyddsjakt på vargarna är enda utvägen, menar Elisabeth Aschan och Johan Lundgren på Molstaberg. De vill inte återuppleva fjolårets mardröm med elva attacker och ett 80-tal döda får.
Bild 1/3Skyddsjakt på vargarna är enda utvägen, menar Elisabeth Aschan och Johan Lundgren på Molstaberg. De vill inte återuppleva fjolårets mardröm med elva attacker och ett 80-tal döda får. FOTO: Urban Brådhe
Gammal inhägnad byts ut mot rovdjursavvisande stängsel. Det tog flera månader att få klartecken för bidraget. Länsstyrelsen angav krånglande IT-system hos Jordbruksverket som orsak.
Bild 2/3Gammal inhägnad byts ut mot rovdjursavvisande stängsel. Det tog flera månader att få klartecken för bidraget. Länsstyrelsen angav krånglande IT-system hos Jordbruksverket som orsak. FOTO: Urban Brådhe
Vargens ankomst vände upp och ned på hela tillvaron för Johan Lundgren och Elisabeth Aschan på Molstaberg. Från att ha varit en hyllad mönstergård dit länsstyrelsen velat förlägga studiebesök gick de till att vara brottsmisstänkta djurhållare när de inte godtog i sitt tycke orimliga villkor för stängslingen.
Bild 3/3Vargens ankomst vände upp och ned på hela tillvaron för Johan Lundgren och Elisabeth Aschan på Molstaberg. Från att ha varit en hyllad mönstergård dit länsstyrelsen velat förlägga studiebesök gick de till att vara brottsmisstänkta djurhållare när de inte godtog i sitt tycke orimliga villkor för stängslingen. FOTO: Urban Brådhe

Det började på midsommarafton förra året. I en av hagarna låg tackor med benen i vädret, den ena efter den andra. Någon var uppsliten i magen efter vargarnas angrepp.

I stället för sill och nubbe fick Elisabeth Aschan och Johan Lundgren tillsammans med sina närmaste ägna helgen åt att plocka likdelar, frakta bort kadaver och leta i skogen efter bortsprungna djur som kanske måste avlivas.

Föga anade de att detta bara var början på en historia som inte ligger Franz Kafka långt efter. En kamp mot bondens urgamla fiende vargen, men kanske främst mot staten i form av länsstyrelsen i Stockholm. En process där precis som i amerikanska polisfilmer allt du säger kan vändas emot dig.

– Jag förstår inte vad det är för bränsle som vi har gått på. Något helt absurt blir plötsligt vardag, som att veta exakt hur många döda tackor du får plats med på släpet och hur du bör lägga dem, säger Johan Lundberg.

Elva attacker

Elva gånger har vargarna attackerat deras besättning som efter lamning uppgår till mer än 1 000 får. Sammanlagt har de mist ett 80-tal djur. Molstabergs Säteri utanför Gnesta har blivit riksbekant, i mångas ögon en symbol för den havererade svenska rovdjursförvaltningen.

Efter att de upplevde sig ha blivit oskyldigt uthängda i dagspress valde Elisabeth och Johan att undvika media. När vi nu sitter i lammstallets fikarum i slutet av april har de haft några månaders andrum.

– Lokaltidningen hade en löpsedel i stil med "Molstaberg tackar nej till statens hjälp". Det stod ingenting om att villkoren för stängslingsstödet var helt orimliga. Vi skulle till exempel garantera att vargen inte kunde ta sig in till fåren. Hur kan någon garantera en sådan sak? frågar sig Elisabeth Aschan.

LÄS ÄVEN: Tredje vargattacken på en vecka

De tog 2007 över verksamheten från hennes föräldrar. Elisabeth hade en handelsutbildning och Johan kom från Scania, så det handlade om en helt ny livsstil. De valde ekologisk produktion trots att den i början inte gav någon merbetalning från slakteriet och satsade både på egen gårdsbutik och på försäljning inne i Stockholm.

I maj 2014 var länsstyrelsen på besök i samband med en fårkurs. Efteråt skickade Åsa Pettersson på enheten för lantbruksfrågor ett mejl där hon konstaterade att "Deltagarna berömde er för ert företagande och engagemang!!!" och med en förhoppning om att länsstyrelsen kunde få återkomma till Molstaberg.

Skyttegravskrig

Samma månad fick Elisabeth och Johan ett brev undertecknat av landshövding Chris Heister med inbjudan att delta som utställare på en matmarknad i Tessinska palatset. De var utvalda i egenskap av "en bra ambassadör för länets livsmedelsprodukter".

Men allt det här var före vargen. Numera råder något som mer liknar skyttegravskrig och frågan är om relationen någonsin kan normaliseras.

– Vi är de första som vågat säga nej. Folk anpassar sig i det tysta och vi har allt blivit varnade. "De kommer att nöta ner er", säger man. Men det är inte vår skyldighet att hålla vargen ute när det är staten som har bestämt att den ska finnas där. Vår skyldighet är att hålla fåren inne och det har vi inga problem med, säger Elisabeth Aschan.

Den enskilt mest infekterade händelsen är den polisanmälan som länsstyrelsen gjorde efter djurskyddsinspektionen under pågående skyddsjakt i mitten av augusti. Alla "normala" kontrollpunkter var godkända så anmälan gällde enbart avsaknaden av rovdjursavvisande stängsel.

Myndigheten menade med andra ord att Molstaberg inom loppet av ett halvår, när det inledningsvis fortfarande var tjäle i marken och praktiskt omöjligt att stängsla, skulle ha anpassat sig till den helt nya situation som vargarnas ankomst innebar och med de kostnader som den förde med sig.

– Det är som om vi skulle ha en vargbudget att ösa ur. Alla skyddsåtgärder är bara pengar ut för vår del, inget som ger en förbättrad produktion, konstaterar Elisabeth.

Många känslor

Innan intervjun börjar säger hon att hon kommer att prata mycket och att hon kommer att börja gråta. Båda löftena infrias. Det är många känslor som bubblar upp när händelserna från det senaste året ska gås igenom.

För det är inte bara de döda djuren och blodet som stänkt upp på kläder och stövlar sedan man tvingats avliva skadade tackor. Det är barn som inte vill sova i sina egna sängar, hatet på sociala medier, främmande människor i deras omgivning och en ständig psykisk press, 24 timmar om dygnet.

Kulmen kom när länsstyrelsen till slut beviljade skyddsjakt. Plötsligt invaderades skogen runt Molstaberg av hundratals vargvänner, som i skydd av allemansrätten störde ut en jakt som med sina snäva villkor ändå nästan var dömd att misslyckas.

LÄS ÄVEN: Molstabergs får ute igen – risk för nya attacker

Någon gick runt med en trädgårdsspruta full av människourin för att varna vargen, en annan spelade trumpet efter mörkrets inbrott. När polisen frågade sa de att de var där för att plocka svamp eller blåbär. En snitslad bana visade vägen in till lägerplatsen.

– Folk kom från hela landet, det såg vi när vi kollade bilarnas registreringsnummer. Ett tag var det tal om en stor manifestation men den blev tack och lov aldrig av. Jägarna som var ute uppskattade dem till 200 personer, berättar Johan Lundgren.

Taktiken fungerade. Vargarna höll sig borta och gick i stället till angrepp hos en annan uppfödare, en mil bort som förlorade nio får.

Med vargen strykande runt hagarna är det skönt att ha hjälp av Björn. I detta fall handlar det om Elisabeths farbror, den pensionerade advokaten Björn Aschan, som med stort engagemang har åtagit sig att vara Molstabergs oavlönade ombud.

– Utan honom hade vi lagt ned verksamheten och sålt djuren, det är säkert. Så tack vare Björn kan man säga att det var bra att vargen kom just hit. Han förstod inte det från början, men han gör inte detta bara för oss utan för alla Sveriges djurhållare, menar Elisabeth Aschan.

Två världsbilder krockar

Ju mer man sätter sig in i ärendet Molstaberg, desto mer framstår det som när två olika världsbilder kolliderar. Miljödirektören Göran Åström på länsstyrelsen förespråkar även i år – efter elva angrepp och 80 dödade djur – skrämselverktyg i form av lapptyg trots att tejpen som hans medarbetare använder inte är vattentålig och trots att vargen ändå hoppar över tygbitarna.

Johan Lundgren bara skakar på huvudet när han drar exempel efter exempel. Han berättar också om det enda angreppet han själv har bevittnat, när han och äldste sonen i november fick se varghanen lufsa förbi på ungefär 20 meters håll, alldeles blodig om munnen.

– Jag hade läst om att de är 90 centimeter i mankhöjd, men att se det i verkligheten är något helt annat. Valparna var med i höstas, det var deras introduktionsvecka, säger Johan galghumoristiskt.

Sedan dess har både han och Elisabeth tagit jägarlicens.

– Folk tror att vi hatar varg, men det gör vi inte. Däremot skulle vi skjuta den om vi fick syn på den, annars vore vi dåliga djurägare. Men att sitta uppe och vaka på nätterna har vi varken tid eller ork till, säger Elisabeth.

Fick hjälp av grannar

Genom LRF fick de nyligen hjälp av 23 grannar som kom en dag och röjde undan gamla stängsel. Efter en sällsynt segdragen ansökningsprocess har de beviljats stöd för rovdjursavvisande stängsel med 50 kronor metern, ett arbete som ska pågå under de tre närmaste åren. Det innebär att Johan och de familjemedlemmar som hjälper honom gör arbetet gratis. Innan hösten har de förhoppningsvis hunnit med 5,5 kilometer av de totalt 20 kilometer som omger Molstaberg. Kostnaderna för materialinköp måste de ligga ute med till hösten.

Mellan maj och september förra året fick länsstyrelsen ta emot 14 rapporter från allmänheten om närgångna vargar i området. En pappa fann vargen 10–15 meter från sina lekande barn i trädgården. Den stannade kvar i flera minuter. En lärare på Mölnbo skola fick se varg 30–40 meter framför sig i elljusspåret, alldeles i närheten av skolgården.

Enligt advokat Björn Aschan är dessa närkontakter ytterligare skäl för att vargarna bör skjutas, bortsett från att tamdjur och öppna landskap ska ha företräde framför statens vilt.

I tisdags beviljade länsstyrelsen skyddjakt på en av vargarna i Sjundereviret. 

LÄS ÄVEN: Molstaberg överklagar skyddsjakt

Tre, förmodligen fyra, ettårsvalpar finns kvar i området medan man under vintern inte funnit några spår efter hanen. Tiken sköts i nödvärn av en hundägare i höstas.

– Normalt är det en lycklig känsla att få släppa ut djuren på våren efter en tuff lamningssäsong. Jag brukar lägga mig ned och lukta på gräset. Nu känns det snarare som att jag släpper ut dem till döden, säger Johan Lundgren.

LÄS MER om vargattackerna på Molstaberg och alla turer med länsstyrelsen i Land Lantbruk nr 19

Relaterade artiklar

Land Lantbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Till toppen