Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Lantbruk 19 oktober

Färdigmjölkat efter nio generationer

Mellösa.

Efter nio generationer slutar familjen Andersson att producera mjölk. När sonen Martin tar över blir det istället köttproduktion på Storgården i Mellösaby.

 Hans Andersson mjölkar korna sista gången innan de skickas till slakt.
Hans Andersson mjölkar korna sista gången innan de skickas till slakt. FOTO: Per Groth

Det är fortfarande mörkt ute när djurtransportbilen rullar in på gårdsplanen vid halv sex på morgonen. Men Hans och Birgitta Andersson är vana vid tidiga morgnar. Hans har mjölkat i över 65 år och paret tog över gården efter åttonde generationen i mitten av 1960-talet.

Nu ska de tio sista mjölkkorna hämtas för att fraktas till slutdestinationen Scan i Linköping.

Successiv avveckling

Ladugården har plats för tjugoåtta kor och de har avvecklat successivt under det senaste året. Höga kostnader för nödvändiga ladugårdsinvesteringar, att markerna begränsar utökat koantal och att det var dags för nästa generation att ta över ledde fram till beslutet.

 Hans Andersson, lantbrukare i Mellösa.
Hans Andersson, lantbrukare i Mellösa. FOTO: Per Groth

– Det är svårt om man har för lite mjölk och för få djur och kanske inte orkar bygga. För min del är det åldern också. Men det kommer ju vara djur och lantbruk kvar på gården, så landskapen runtom kommer hållas öppna framöver också, säger Hans Andersson.

Sista mjölkkorna har lämnat Mellösa

Efter ett intensivt lagarbete har familjen Andersson och Olivia Helén från transportfirman lyckats mota de råmande korna från ladugården upp på transportbilen. När korna lämnar Storgården upphör en över två hundra år lång tradition av mjölkkor. Därmed försvinner även det sista familjejordbruket med mjölkkor från Mellösa.

De tio korna är fem till sex år gamla när de nu skickats till slakt. När beslutet togs om att sluta med mjölk var tanken att sälja dem som livdjur, men efter förra sommarens torka var många potentiella köpare tveksamma till att utöka.

Att djuren har horn kräver dessutom att de hålls i uppbundet system, vilket blivit mindre vanligt.

 Hans Andersson puttar ombord sista kon på slaktbilen.
Hans Andersson puttar ombord sista kon på slaktbilen. FOTO: Per Groth

Nu tar en ny era vid, men övergången mot köttproduktion började redan för några år sedan när sonen Martin övertog granngården med tio köttdjur. Förra året betäcktes även de mjölkande SRB-korna med Hereford och Charolais för att få in mer köttras i besättningen.

”Djuren behövs här”

De har sparat kvigorna och utökar djurantalet gradvis. Nu har de trettio hondjur och två tjurar. Växtodlingen har lagts om till ekologiskt och planen är att även köttdjuren ska KRAV-certifieras.

– Det är ett småbrutet landskap som lämpar sig sämre för växtodling. Djuren behövs här, säger Martin Andersson.

Under Hans Anderssons tid på gården har mycket förändrats. Som att gå över till rörmjölkning och tank från att ha mjölkat i spann. När ladugården rustades upp 1979 utökades den från tio till tjugoåtta båsplatser.

– När vi skulle bygga ut då var det många som ifrågasatte att vi satsade eftersom mjölkpriset var så lågt. Men det gick bra och sedan dess har vi haft runt tjugoåtta kor och ingen tanke på att bygga ut ladugården ytterligare, främst på grund av platsbrist på gårdsplanen.

 Hans och Birgitta Andersson med sonen Martin.
Hans och Birgitta Andersson med sonen Martin. FOTO: Per Groth

Hur har ni hanterat de mjölkkriser och förändringar i omvärlden som skett under åren?

– Bara kört på, säger Hans Andersson.

– Men vi har haft annat att göra också, fyller Martin Andersson i. Skogen och snöröjning under vintrarna till exempel. Och jag har kört en del åt maskinringen. Sedan är det ju stor skillnad på att ha tjugoåtta kor och ladugården avbetalad sedan länge. Att ha över hundra kor och anställda drar ju med sig kostnader med allt runtikring.

Kombinerar lantbruket med kringverksamheter

Ytterligare ett ben att stå på har varit att Birgitta även arbetat inom kyrkan. Sonen Martin kommer att fortsätta kombinera lantbruket med andra verksamheter utanför gården.

 Hans Andersson signerar lasten till Olivia Helén som ska transportera djuren till Scan i Linköping.
Hans Andersson signerar lasten till Olivia Helén som ska transportera djuren till Scan i Linköping. FOTO: Per Groth

Arlas mjölkbil hämtade knappt 250 liter föregående kväll och under morgonen mjölkades korna för sista gången. Morgonens 50 liter ska de behålla till hushållet. Bland annat ska Martins fru Pernilla göra ost.

”Kommer inte sluta vara lantbrukare”

– Livet har varit inrutat efter mjölken, den vita piskan. Visst har det varit slitsamt men det är ju även ett friskt liv där man rör på sig mycket. Många frågar vad jag ska göra nu, men djuren ska ju fortfarande ha mat och gården tas om hand. Jag kommer nog känna ungefär samma för jag kommer ju inte sluta vara lantbrukare. Men jag kommer ha mer tid att engagera mig i hembygdsföreningen, säger Hans Andersson.

FAKTA: Storgården

Ägare: Hans (80 år), Birgitta (75 år) och Martin (45 år) Andersson.

Areal: Brukar 115 hektar åker. 180 hektar skog. Knappt 10 hektar beten.

Lantbruk: Nötköttsproduktion (mjölkproduktion fram till september 2019). KRAV-certifierad växtodling med vall, korn, vete och havre.

Övrig verksamhet: Snöröjning, skogsarbete, slår och pressar ensilage samt tröskar åt andra.

LÄS MER: Mjölkinvägningen i Sverige på historiskt låga nivåerLÄS MER: Jennie Nilsson: ”Så ska mjölknäringen stärkas”

Relaterade artiklar

Till toppen