Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Lantbruk 20 december 2019

Hon ger inte upp – trots trakasserierna

FOLKÄRNA, DALARNA.

Det började med pälsdjuren. Sedan har det fortsatt med lantbruksdjuren. I våras hade det gått så långt att flera mjölkbönder avstod från det årliga kosläppet av rädsla för att drabbas av djurrättsaktivister. Olusten och otryggheten har spridit sig. I vintras tog en av de hårt utsatta djurägarna initiativ till kampanjen Rör inte min bonde.

 Malin Sundmark är nummer 1 på Land Lantbruks 50-lista 2019.
Malin Sundmark är nummer 1 på Land Lantbruks 50-lista 2019. FOTO: Per Groth

Det är novembermörkt men det är lätt att hitta till Lisasgården. Trots de ovälkomna och hotfulla besök som Malin Sundmark haft på gården håller hon fast vid att vara öppen och inbjudande. Men hon har vidtagit åtgärder för att skydda sig, familjen och kaninerna. Gården är larmad och kameraövervakad, en grind ska passeras och på gården eller inne i huset vaktar två schäfrar människor, djur och egendom.

Malin Sundmark berättar att hon började föda upp kaniner för köttproduktion 2013. Det är en verksamhet som passar bra för en med stort djurintresse, men med liten gård, knappt 3 hektar. Just nu är det 40 avelshonor på gården. Dessutom har hon ett slakteri där hon slaktar även andra kaninproducenters djur.

Livet på gården med kaniner och slakteri var gott. Hon slutade jobba utanför gården, hon valdes till ordförande för Sveriges Kaninproducenter. Men hon insåg att kaninproducenternas verksamhet skulle kunna bli måltavla för djurrättsaktivister. Därför togs kontakt med Svensk Mink för att lära av dem. Sveriges Kaninproducenter blev också medlem i LRF.

– Det är jag väldigt glad för efter det som hänt. Det har varit skönt att ha LRF i ryggen och inte stå här ensam.

Den första aktionen kom mitt i sommaren förra året. Hon hade fått indikationer på att något skulle kunna hända. En annons om att hon sålde kaniner hade fått hat och hot att välla in på företagets Facebooksida. En lugn och fin sommardag kom de, några gick på den lilla grusvägen, några kom från skogen. Till slut stod det 15 personer på gårdsplanen.

– Det går inte att förbereda sig mentalt på detta. När det väl händer så släpper man allt. Jag var så rädd att jag grinade och skakade. Det var så otäckt att det stod så många utanför vårt hem som bara ville oss ont. Jag kände mig så ensam och oskyddad.

 Det har i år har handlat mycket om djurrättsaktivister inom lantbruket. Många lantbrukare har känt en stor oro för att bli drabbade, likt Malin Sundmark.
Det har i år har handlat mycket om djurrättsaktivister inom lantbruket. Många lantbrukare har känt en stor oro för att bli drabbade, likt Malin Sundmark. FOTO: Per Groth

Direkt när hon såg de första människorna komma ringde hon en lantbrukarkollega. Sedan ringde hon polisen. Hon gick ut, trots sin rädsla, och bad dem lämna gården.

– Men de stod där bara och flinade.

Polisen kom, LRF Dalarnas omsorgsgrupp och goda vänner kom också och stannade hela dagen hos Malin och hennes familj.

Två veckor senare kom aktivisterna tillbaka. Den här gången tog de sig in i alla byggnader och de fotograferade.

– Jag var helt knäckt. Jag ville bara lämna och sluta med allt. Så här kunde vi ju inte leva. Men LRF:s omsorgsgrupp kom och plockade upp mig. Utan omsorgsgruppen hade jag inte klarat detta. Jag har dessutom tagit all hjälp jag kunnat få – samtalsstöd, brottsofferjouren.

Malin är lugn och lågmäld när hon berättar om det som hänt henne. Hon har förstås tänkt på att sluta med kaninuppfödning, att lämna både ordförandeskapet i Sveriges Kaninproducenter och styrelseuppdraget i LRF Dalarna. Men har tagit beslutet att vara kvar och att fortsätta att vara öppen med sin verksamhet.

– Om inte jag ställer upp som ordförande och står upp för branschen så kommer kaninbranschen att försvinna. Den tanken har jag tänkt, andra kaninproducenter vill vara mer anonyma och det har jag full förståelse för. Men jag tror ju på det vi håller på med. Vi har en bra djuruppfödning och vi får fram ett klimatsmart närproducerat kött.

FOTO: Per Groth

Tredje gången som aktivisterna kom till gården var ingen hemma.

– Men när jag kom hem såg jag direkt att de varit här. Dörrar och grindar var öppna. Det satt klisteretiketter med en djurrättsorganisations namn på lite överallt. I butiken var kaninskinnen nerkladdade, frysarna var öppna och i källaren i huset hade de ställt till med översvämning. En av hundarna hade de skrämt så att vi blev tvungna att ta bort den.

Några månader senare, i december, drabbades hon av en ny hatvåg. Det var i samband med att Svensk Minks VD Johan Dahlén aviserat sin avgång.

– Vi märkte att vi var steg två i hierarkin när beskedet kom att Svensk Minks VD skulle sluta. Då exploderade det hos mig, ja inte bara hos mig, de ringde och skrev till alla i min närhet, familj, släkt, vänner. Alla som har med mig att göra drabbades och det gör så ont.

Hon fick meddelanden om att hon och hennes familj skulle dö. Det kom hatbrev, hatmejl, Facebooksidor skapades där hon bland annat kallas Mördar-Malin. I närmaste tätorten Avesta spreds bilder på Malin med budskapet ”Känn din lokala djurplågare”.

– Men det blev också en motreaktion: ”Rör inte vår Malin”. Det är så många som har varit här hos mig och känner till och respekterar min verksamhet. Jag känner stödet.

Den här tiden var hemsk för familjen. Av rädsla för att byggnader skulle kunna sättas i brand valde de att sova i vardagsrummet.

– Julafton firade vi i vardagsrummet. Vi vågade inte sova i våra sovrum.

FOTO: Per Groth

FAKTA: Malin Sundmark

Ålder: 45 år.

Bor: Lisasgården, Folkärna, Dalarna.

Familj: Sambo och dotter.

Verksamhet: Föder upp kaniner till slakt. På gården finns 40 avelshonor. Varje hona får 24-32 ungar per år som slaktas på gården. Slakteriet tar även emot kaniner från andra uppfödare. I en butik på gården säljs kaninkött, kaninskinn med mera. Hon tar även emot studiebesök på gården och erbjuder kurser i kaninproduktion, slakt med mera.

2018 övergick till 2019. Då exploderade allt igen när Göteborgs-Postens granskande artiklar fick upp frågan på agendan i media utanför lantbrukspressen. Det var också då Malin Sundmark fick idén till kampanjen Rör inte min bonde. Hon tog fram ett märke som kunde användas på profilbilden i sociala medier. Det gjorde hon för att alla som ville visa sitt stöd för hotade och trakasserade lantbrukare skulle kunna göra det på ett enkelt sätt via sociala medier.

– Vi måste våga stå upp för det samhälle vi faktiskt vill ha! Vi behöver fler som vågar vara öppna och visa att vi står för det vi gör. Om man känner sig rädd och osäker tycker jag att man ska kontakta LRFs omsorgsgrupp. Hot och trakasserier är ju trots allt en väldigt liten del i livet på gården för mig. Jag tycker ju att jag har världens roligaste jobb.

Malin Sundmarks familj har fått ge klartecken till att hon ska få stå överst på Land Lantbruks 50-lista. Polisen är förvarnad och LRF Dalarnas omsorgsgrupp är beredd.

LÄS MER: Här är hela 50-listan 2019

Relaterade artiklar

CORONAVIRUSET
Så tacklar EU-länderna coronapandemin
lantbruk

Så tacklar EU-länderna coronapandemin

Coronaviruset hotar vårbruk och trädgårdsskörd inom hela EU. Här är ett axplock ur nyhetsflödet om mobiliseringen under pandemin.

Till toppen