Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Lantbruk 20 december 2012

Maciej Zaremba toppar listan över årets största avtryck

Vårens artikelserie i DN, Skogen vi ärvde, gav skogsdebatten en ny dimension. I blickfånget, mitt emellan produktion och miljö, hamnade människan. Avtrycket blev så djupt att mannen bakom verket, Maciej Zaremba, blev etta på Land Lantbruks 50-lista.

Maciej Zarembas är nummer 1 på 50-listan 2012.
Maciej Zarembas är nummer 1 på 50-listan 2012. FOTO: Jörgen Hildebrandt

När vi söker honom för att få till ett möte för en intervju är han i Berlin. Det visar sig att han bor där en kortare period under hösten och vintern, men att han ska till Stockholm veckan före jul.

– Annars är du välkommen till Berlin, en stad rik på träd. Jag har vadat i höstlöv här nere, jag gillar det, säger Maciej Zaremba.

Intervjun görs i Stockholm, i hans skrivarlya på Södermalm. När han berättar om en favoritskog i Sörmland återkommer han till höstlöven.

– Jag var där och plockade svamp med en kompis. Där växte mer tall än gran, där växte björk och rönn och det fanns stora stenar med mycket mossa på. Det var på hösten med alla dofter. Det rasslade av löv under fötterna som det ska göra i skogen, säger Maciej Zaremba.

Vad har du för relation till skogen?

– Först kom barndomens sagor av bröderna Grimm och HC Andersen. Min första kompis var ett valnötsträd och som tolvåring hörde jag vargar yla i en mäktig granskog i Karpaterna. Sedan, under tonåren på polska slättbygden, var skogen den enda plats där man kunde vara ensam med en flicka. Skogen var hemligheter.

Hur föddes idén att skriva om skog?

– Det var DNs kulturchef Björn Wiman som tyckte jag skulle göra det. Men han behövde övertala mig. Ämnet var så stort och jag visst så lite om det. Från början trodde jag inte att någon skulle bry sig, jag såg inte laddningen.

Men laddningen fanns där. Varför det?

– För att skogen betyder så mycket för människor estetiskt, emotionellt, metafysiskt och historiskt. Samtidigt behandlas den så hänsynslöst. Jag lyfte frågor som var under locket, det kändes som om jag gav röst åt många.

Hur arbetade du?

– Jag började med att läsa lokaltidningar och såg massor av sorgsna och arga läsarbrev om skogsbruket. Språket var ofta emotionellt, folk var berörda på djupet. Jag läste också mängder med skogsböcker och pratade med olika personer. Konsulenter på Skogsstyrelsen var bra källor, men ingen ville framträda med namn.

Det finns företrädare för skogsbruket som tycker att de inte fick komma till tals i din artikelserie och att den därför var onyanserad. Hur ser du på det?

– De som säger så kommer till tals oavbrutet i alla möjliga olika sammanhang. De representeras också av landsbygdsminister Eskil Erlandsson och de har PR-budgetar som är fullt tillräckliga för att få genomslag. Hade de kunnat visa DN att mina artiklar byggde på felaktig fakta hade det fått utrymme i tidningen.

Enligt LRF finns det skogsägare som inte känner igen din bild av skogsbruket. De tycker i stället att de borde få ett erkännande för sina frivilliga naturvårdsavsättningar. Hur ser du på det?

– Jag tror inte att den inställningen är representativ för hur svenska skogsägare känner inför skogen. Under hösten publiceras flera insändare i lokaltidningar med just det budskap du nämner. Skribenterna använde identiska formuleringar, det var en och samma, centralt skrivna artikel.

Då tänker man: hoppsan, vad är det för opinion? Skogsägare jag har mött vill snarare ha tydligare regler för miljöhänsyn, men däremot ingen detaljreglering om hur man ska sköta skogen.

Kan gemene man kräva att en skog ska se ut på ett visst sätt?

– Sveriges skogar är på samma gång natur, råvara och kultur. Det är klart att svenskar måste ha inflytande över Sveriges landskapsbild.

Hur rimmar det med äganderätten?

– Eskil Erlandsson pratar i nattmössan när han orerar om den oinskränkta förfoganderätten till det man äger. Hans eget departement har ju bestämt i detalj hur ägarna skall sköta sin skog. Snacka om inskränkningar i förfoganderätten! Kan man ha regler för vad som får växa, och hur, kan man också ha regler för hur det skall avverkas – nämligen med hänsyn tagen till människa och natur.

En del har svårt att acceptera skogsodling, men inte odling av jordbruksgrödor. Varför gör de skillnad på skog och åker, tror du?

– Det är en bra fråga. Kanske för att vi ser åkern som ren kultur, vi förväntar oss inte att den skall se vild ut. Åkrar har inga hemligheter. Men skogen är för oss trots allt natur, motsatsen till allt det planerade, städade, förutsägbara. Eller?

Vilka är skogsbrukets största problem som du ser det?

– Att representanter för organiserade intressen alltid överröstar övriga svenskar som är betydligt fler till antalet. Att det finns för lite nytänkande, man kör på i gamla hjulspår. I exempelvis Tyskland har man en levande skogsdebatt med olika uppfattningar. Här i Sverige låter det som om alla i skogsbruket är överens om det mesta.

Hur känns det att hamna etta på Land Lantbruks 50-lista – listan över personer som gjort störst avtryck i de gröna näringarna under 2012?

– Det visar ju att artikelserien var den stora mödan värd. Man skriver ju för att folk skall ta intryck, och en bättre bekräftelse än det här kan man ju knappast få.

Maciej Zarembas favoriter

  • Växt: Vindruva (för tio år sedan var det tobak).
  • Djur: Varg.
  • Träd: Tårpil.
  • Skogsmaskin: Motorsåg

Relaterade artiklar

Till toppen