Länsstyrelsen i Örebro fokuserar på utrivningar

Det är hösten 2014 och i en artikel i Nerikes Allehanda skildras hur länsstyrelsens vattenvårdshandläggare Daniel Bergdahl tillsammans med frivilliga krafter möblerar om i Fräsebäcken i syfte att underlätta öringens vandring upp från sjön Unden.

De 665 000 kronor som projektet kostade finansierades med bidrag från Naturskyddsföreningens fond Bra Miljöval och räckte bland annat till en helikopter som flyttade sten och grus.

Ideella krafter

De frivilliga medhjälparna rekryterades via Hopajola, en ideell förening vars styrelse befolkas av förtroendevalda i Naturskyddsföreningen samt regionala politiker och tjänstemän från myndigheter. Naturskyddsföreningen är garanterad majoritet och ordförandeposten.

LÄS MER: Göran Berglund: ”Uttorkade vattendrag skapar frågetecken”

Daniel Bergdahl säger till Nerikes Allehanda att man har försökt lämna kvar så mycket som möjligt av de fyra dammar som rivits. ”Kulturvård och vattenvård måste få samsas”, säger han. Det framgår inte av artikeln varför en flera hundra år gammal stenbro behövde rivas.

Format landskapet

Eftersom den svenska järnhanteringens vagga låg här kryllar Örebro län av uppdämda vattendrag som under hundratals år har format bygderna och landskapet. Man räknar med över 600 dammar och cirka 120 småskaliga vattenkraftverk.

Sedan Peder Eriksson blev chef för enheten 2010 har flera personer med koppling till olika miljövårdsorganisationer rekryterats. Enheten har fem medarbetare som är specialiserade på dammärenden.

Representerat dammnätverk

En av medarbetarna beskriver sig som biolog med ett brinnande intresse för vatten och fick jobbet i Örebro efter tre månader på World Fish Migration Foundation. Medarbetaren har sedan dess representerat nätverket Dam Removal Europe på åtminstone ett seminarium och har tidigare stått som kontaktperson för en av nätverkets internationella konferenser.

LÄS MER: LRF Premium – Markägaren: ”Blev oerhört frustrerad”

Arbetat på Älvräddaren

Medarbetaren inledde sitt arbete på länsstyrelsen med att göra en EU-finansierad intervjustudie om vad närboende och fastighetsägare tyckte om genomförda utrivningar. Endast dammägare som gjort utrivningarna med bidrag från länsstyrelsen intervjuades.

En annan av medarbetarna hade innan anställningen arbetat som konsult för länsstyrelsen med utredningar inför utrivningar. Medarbetaren arbetade innan dess under flera år med tidskriften Älvräddaren, medlemsorgan för organisationen Älvräddarna vars primära mål är att riva ut all småskalig vattenkraft.

Ansiktet utåt

En annan mer erfaren handläggare är utbildad geoekolog och har i sitt nätverk ett antal personer med tunga positioner inom den svenska miljörörelsen.

Daniel Bergdahl är den som oftast är länsstyrelsens ansikte utåt i dammärenden. Det är också han som genom sina goda kontakter med Naturskyddsföreningen har lyckats få loss 8,6 miljoner kronor ur fonden Bra Miljöval, pengar som nästan uteslutande gått till utrivningar. Räknat i antalet projekt är det mer än vad alla andra länsstyrelser sammantaget har lyckats erhålla från fonden.

”Kräva mer”

Men länsstyrelsens arbete – särskilt efter sommarens uppmärksammade fall med torrlagda vattendrag – börjar ifrågasättas i allt vidare kretsar. En av dem som reagerat är Per Eriksson, socialdemokratiskt kommunalråd i Askersund, en kommun med stora intressen i Tivedens naturturism och av bibehållna vattennivåer i kanotlederna.

– Jag tycker att man kan kräva mer av en länsstyrelse. Peder Eriksson är helt och hållet på utrivarsidan, det tycker jag är tämligen glasklart. Jag kan förstås inte veta säkert, men jag tror att det pågår en maktkamp på länsstyrelsen där kulturmiljövården får ge vika, säger Per Eriksson.

”Har inte kunskaper”

I vattenkraftssektorn finns en frustration över att länsstyrelsen brister i teknisk kompetens. Roine Fransson, anläggningsansvarig på elkraftbolaget Uniper, med 40 års erfarenhet av branschen, väntar med intresse på kommentarer från länsstyrelsen om de vattendrag som torkade ut i somras.

– Dagens tjänstemän kommer oftast från miljösidan och har inte samma kunskaper om hur vattenreglering fungerar. De tittar mest på biologisk mångfald och kemisk status. När vi diskuterar märker jag att de kanske inte har så lätt att ta åt sig kunskap om hur man beräknar flöden, säger Roine Fransson.

Höll ån vid liv

Hans Teimert är bosatt utanför Nora och delägare i ett tiotal vattenkraftverk på olika håll i landet samt sköter vattenplaneringen åt några kraftverk i Järleån. Han konstaterar att de regleringar som finns kvar hindrade vattendraget från att torka ut under den gångna sommaren.

– Jag är helt övertygad om det. Fördämningarna har med andra ord bidragit till att hålla ån vid liv men utan att vare sig länsstyrelsen eller någon annan myndighet verkar vilja se nyttan med det arbete vi gör, säger Hans Teimert.

Försvarar verksamhet

Landshövding Maria Larsson har offentligt i en debattartikel uttryckt sitt fulla förtroende för verksamheten. ”Våra handläggare gör ett fint arbete och har vårt förtroende. Den smutskastning av enskilda handläggare som sker är ogrundad”, skriver hon.

Repliken kom efter ett kritiskt inlägg av Göran Hartman, själv dammägare och ­ledande i nätverket Tivedens vänner som med näbbar och klor kämpar mot utrivningarna.

”Slår sönder kulturarvet”

– Det är uppenbart att det som pågår inte handlar om fisken. Det handlar om människor besjälade av en tro på att det de gör är moraliskt rätt och med hjälp av svensk lagstiftning tillåts de att slå sönder kultur­arvet, säger Göran Hartman.

LÄS MER: Utrivna dammar fick motsatt verkanLÄS MER: Kerstin Davidson: ”Ämbetsmannens ideal måste återupprättas”LÄS MER: Länsstyrelsen: ”Vi gjorde vad vi kunde”