Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 22 september 2017

Vem ska veta vad om min gård?

Offentlighetsprincipen är till för att medborgarna ska granska makten och maktutövarna, inte för att medborgarna ska granska varandra. Det skriver Palle Borgström i veckans krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Palle Borgström, Förbundsordförande LRF.
Palle Borgström, Förbundsordförande LRF.

Vem ska veta vad jag gör på min gård? Den frågan ställer jag ibland till mig själv. Lantbruk är, som alla bönder vet, en verksamhet under ständig tillsyn från samhället. Den klassas till och med som miljöfarlig verksamhet, även om jag hävdar att den är livsuppehållande. Dokumentationen från tillsynen är tillgänglig för allmänheten enligt Sveriges unika offentlighetsprincip.

Förra året valde Skogsstyrelsen att publicera skogsägares anmälan om att avverka sin skog på sin hemsida. LRF drev tillsammans med de fyra skogsägarföreningarna ett principmål mot denna publicering och vi fick rätt i Förvaltningsdomstolen. Publiceringen av avverkningsanmälningarna är en kränkning av den personliga integriteten. Avverkningsanmälningar är visserligen en allmän handling som kan begäras ut, men att en myndighet lägger ut alla anmälningar på sin hemsida är inte samma sak. Det är att missbruka offentlighetsprincipen.

I Sverige har vi en förvaltningsmodell som ger myndigheter stor makt och inflytande över medborgarna. För att makten inte ska missbrukas skapades offentlighetsprincipen som ger allmänheten rätt till insyn i och tillgång till information om statens och kommunernas verksamhet. Principen kom till för att medborgarna ska kunna granska makthavare och maktutövning. Inte för att medborgarna ska granska varandra.

De inspektörer som besöker gårdarna har långtgående befogenheter att undersöka och fotografera verksamheten. Större befogenheter än vad till exempel Socialtjänsten har för att se till att inte barn far illa. Lite tillspetsat kan man säga att samhället verkar göra mer för att säkerställa att alla djur har det bra än att alla barn har det.

För att driva ett jord- eller skogsbruk kräver samhället att få utöva tillsyn. Det jag ifrågasätter är vad den information som samlas in används till, vem som ska ha tillgång till den och myndigheters iver att göra lite mer av informationen än vad som var tänkt.

Jag förväntar mig att de som kommer hem till mig, håller sig inom ramarna för sitt uppdrag och ser det som sin uppgift att hjälpa mig att göra rätt och inte att leta fel. Då kan myndigheterna hjälpa till att skapa tillväxt i de gröna näringarna.

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Lantbruk så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Till toppen