Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 29 november 2021

Vem tar ansvar för ett jämställt lantbruk?

Ojämställdhet är en mångfacetterad term och ett utbrett problem inom lantbruksbranschen. Vi kan välja och vraka mellan problem som ojämnt fördelat ägande, skillnader vid beviljad finansiering och vem som sköter arbetet i hemmet, skriver Katarina Wolf, ledamot i LRFs jämställdhetsakademi.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Katarina Wolf, ledamot i LRFs jämställdhetsakademi
Katarina Wolf, ledamot i LRFs jämställdhetsakademi

”Kvinnans jämställdhet uppnås först när mediokra kvinnor intar höga poster”. Så ska journalisten, manusförfattaren och Frankrikes tidigare kulturminister Françoise Giroud en gång ha sagt.

Klokt uttryckt, tycker jag, och jag skulle vilja fokusera lite mer på alla halvbra, medelmåttiga kvinnor där ute. Vi är mycket bättre på att lyfta exceptionella kvinnor, sådana som har lyckats, som är duktiga. Ibland när jag hamnar i en diskussion om feminism med en man får jag höra att ”jag har faktiskt inte reflekterat över den problematiken du pekar på nu, för jag växte upp med en så himla stark kvinna i familjen, min mamma”. Usch vad jobbigt det låter, tänker jag då. För mamman alltså. Att behöva gå runt och vara stark hela tiden. Att inte bara få vara vanlig och dålig.

Ojämställdhet är en mångfacetterad term och ett utbrett problem inom lantbruksbranschen. Vi kan välja och vraka mellan problem som ojämnt fördelat ägande, skillnader vid beviljad finansiering och vem som sköter arbetet i hemmet.

Allt detta är bedrövligt tycker ni förstås, men det är relativt lätt att ta in. Det finns statistik och rapporter som på alla möjliga sätt fastställer vadet. Huret är en annan femma. Hur tar vi oss framåt? Öppnar vi sedan försiktigt dörren till frågan om kulturen i branschen; strukturen och normen kring manligt och kvinnligt, bemötande och sexism – då är vi många som stänger den igen. Men inte jag då.

Ett vanligt fenomen i mansdominerade branscher är att kvinnor förväntas eller måste vara på ett visst sätt för att slå sig fram. Man ska ha skinn på näsan, ta för sig, visa framfötterna. Jag tror att början till huret stavas ansvar, men framförallt vart det läggs. Alldeles för ofta läser jag artiklar och kommentarer som uppmanar kvinnor att ta ansvar för sin situation.

Den typen av retorik antyder att kampen för jämställdhet är något som endast ett av könen bör ägna sig åt. Tacka inte nej till makt tjejer, ställ er inte vid sidan om. Ta det här beslutet och välj den där vägen så kan vi se till att vända statistiken. Jag ser fram emot dagen då tongångarna vänder och lägger ansvaret där det hör hemma. När majoriteten förstått att makt inte behöver tas utan kan ges, att man kan stå vid sidan om och lämnas plats istället för att armbåga sig fram, först då finns en chans för jämställd bransch – även för svaga kvinnor med skinnlösa näsor.

Katarina Wolf, ledamot i LRFs jämställdhetsakademi

Relaterade artiklar

Till toppen