"Lär av de gröna spåren"
Den som i denna torra försommartid går ut och gläds sig vid sina grönskande fält ser i östra Sverige märkliga saker. Det skriver Per Emgardsson i veckans teknikkrönika.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I spåren efter sådd och harvningar är grödan mörkgrönare än annars, medan den över täckdikena drar mot gult.
Varför, och kan man göra något åt det, frågade jag växtodlingsrådgivaren John Löfkvist på Agrifocus i Uppsala.
Det handlar nog om lagom markpackning, förklarar John. Vintern var i östra Sverige torr, och vid sådd var även alven ovanligt torr. Torr jord behöver återpackas mer än våt om rötterna ska få den kontakt med markpartiklarna de behöver för att ta upp det vatten grödan önskar. Eftersom kvävet är löst i markvattnet, syns packningsbristen som viss kvävebrist. I hjulspåren är packningsgraden närmare den i torkan optimala.
Ovan täckdikena har jorden troligen bättre struktur än på resten av fältet, just för att den normalt är torrare och mindre packskadad. Jord i så god struktur håller normalt mer växttillgängligt vatten än packad jord. Men i torkan får rötterna även här för dålig kontakt med jordpartiklarna för att komma åt deras vatten.
Tills det blir regn når rötterna varken kväve eller mikronäring i marken. Att köra ut och terapispruta kan vara lugnande för själen, men hjälper knappast grödan, säger John Löfkvist.