Låt naturvärdet vara en möjlighet - inte ett hot
När nyckelbiotopsinventeringarna inleddes var jag positiv. Tyvärr har de utvecklats till något annat än vad som var avsikten.
När nyckelbiotopsinventeringarna inleddes var jag positiv. Tyvärr har de utvecklats till något annat än vad som var avsikten.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Min grundinställning är att vi gemensamt kommer mycket längre i både naturvårdsarbetet och möjligheten att nyttja skogen i övergången till en bioekonomi om vi tar tillvara skogsägarnas engagemang och drivkrafter. I stället har det i Sverige utvecklats en kontraproduktiv naturvårdspolitik där det blivit en risk för skogsägare att utveckla och vårda naturvärden. Det har skett inom myndigheterna utan politiska beslut. Nyckelbiotoperna har varit en del i det, tillämpning av artskydd och hantering av fjällnära skog är andra exempel.
När nyckelbiotopsinventeringarna inleddes var jag positiv. Tyvärr har de utvecklats till något annat än vad som var avsikten. Både skogsutredningen, domstolar och regeringen har konstaterat att inventeringen saknar lagligt stöd och därför avslutas nu arbetet.
En registrerad nyckelbiotop har i praktiken varit ett subjektivt myndighetsbeslut, utan möjlighet för skogsägaren att överklaga eller att få ersättning. Det är själva definitionen av rättsosäkerhet. Utifrån en undersökning som LRF gjort bland våra skogsägande medlemmar kan vi se att närmare nio av tio är kritiska till denna form av metoder.
Det måste i stället vara en möjlighet snarare än ett hot att ha höga naturvärden i sin skog. Först då kan vi komma framåt i arbetet med att utveckla den biologiska mångfalden i skogslandskapet.
I den nu liggande skogspropositionen finns förslag för att formellt skydd ska baseras på frivillighet, och att nya flexibla skyddsformer ska tas fram, Det är bra. Det måste till en palett av olika skyddsformer som är flexibla i tid och rum så att de kan anpassas utifrån arter och naturvärden – men även skogsägarens egna önskemål. Utifrån dessa förutsättningar, där frivillighet och ersättning är en viktig del, skulle åtta av tio vara positivt inställda till att utveckla och bevara höga naturvärden i sin skog, visar vår undersökning. Det skulle skapa en helt ny grund för samtal mellan myndigheter och skogsägare om naturvärden i skogen och göra skillnad i hela skogslandskapet.
Jag hoppas att när riksdagen tagit ett beslut i denna riktning sätts det full fart på departement och myndigheter för att arbeta fram flexibla instrument, så att vi kan ta tillvara skogsägarnas drivkrafter för biologisk mångfald.
Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna