Låt odlarglädjen blomma ut inom skogsbruket
Det finns en fara med att fastna i det skogspolitiska diket – glädjen i att få odla skog kan falna. Det skriver Pär Fornling i veckans ledare.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Bombmurkla, kaskaddirektiv, LULUCF, nyckelbiotoper, miljökvalitetsmål, utdöendeskuld... pust.
Vi talar så mycket om skogsbrukets utanpåverk att det väsentliga glöms bort. Glädjen att odla skog. Det får inte vara så att produktionsfrågorna omges av lite skamkänslor, eller måste ursäktas, för då har det gått väldigt fel.
Den mest lyckade kampanjen som LRF och skogsägarföreningarna bedrivit i modern tid var Kraftsamling skog. Den tog utgångspunkt från en analys som visade att tillväxten i skogen kan öka med 40 procent. Det finns en hel palett av möjligheter för att nå dit, allt från förädlade plantor till gödsling och dikesrensning. Gensvaret från kampanjen, som inleddes för drygt tio år sedan, blev stort. Det var befriande att få tala produktion. Att helhjärtat få ägna sig åt det som är roligt och väsentligt.
Det är viktigt att hålla den lågan levande. Att inte fastna i det skogspolitiska diket med eviga konflikter. Hur mycket det än förhandlas och talas om kompromisser är det som om hjulen hjälplöst slirar i lerdiket, utan att komma framåt. Det får ha sin gilla gång, medan kärnfrågorna fortsätter i ett annat spår.
Ett föredömligt exempel är att Södra lagt fast ett mål om att tillväxten i medlemmarnas skogar ska vara 20 procent högre per hektar år 2050 jämfört med år 2015. Med tanke på att avsättningar till naturvård drar ner genomsnittet krävs långt mer än tjugo procent i den produktiva skogen. Och om det någonsin kommer ett nationellt skogsprogram kanske det blir ett produktionsmål för hela landet. Det vore bra, men förutsätter att utredningen också förmår att få upp produktionstakten.
Medlen för att nå målen är i alla fall många och roliga. Och de skulle kunna vara ännu fler. Det konstiga regelverket om skogsgödsling, byggt på misstag och utan vetenskapligt stöd, borde ha gjorts om för ett par årtionden sedan. Förslaget om friare regler för så kallat främmande trädslag glömdes bort i en skrivbordslåda i början av seklet. Och rådgivningen om dikesrensning har fastnat i något dämme.
Ändå finns det många möjligheter, framför allt i ungskogen och i valet av föryngring, för att bättra på tillväxten. Forskningen har en hel del ny kunskap att bidra med, och mer är på gång. Ett exempel är "Fras", ett produktionsinriktat forskningsprogram om framtidens skogsskötsel.
Till de nya utmaningarna hör att anpassa skogsskötseln till lokala förutsättningar, som kan variera en hel del inom ett och samma hygge. Bestånden är inte alls så uniforma som myten och gamla skötselböcker vill ha det. Forskning och ny teknik, allt från laserskanning till drönare, ger hjälp på vägen i kombination med glädjen att odla skog.
Pär Fornling
red@landskogsbruk.se