ledare

Kurvan måste vända, det är enligt nye VD Anders Källström utgångspunkten för den livsmedelsstrategi som LRF nu filar på. Vändningen måste komma inom tre till fem år, förklarar han.

Representanternas tid är över, nu är det dags att välja personer. Den epok då det kooperativa branschfolket satt i LRF-styrelsen för att företräda och – kanske framför allt – bevaka den egna organisationens intressen är sedan länge passerad.

Så fick vi då ännu en het debatt kring livsmedelsproduktionen, som knappast värmer i vinterkylan. För den som eventuellt missat det så var det Sveriges radio som i veckan startade programserien ”Matens pris” där odlingen av den soja som ges till svenska djur granskades.

Hon är känd för sina minoritetsståndpunkter. Så presenterades den nya EU-ministern Birgitta Ohlsson, när hon i lördags intervjuades i Ekots lördagsintervju.

Det är turbulent i Mejerisverige. Den som till äventyrs tvivlar på detta kan med fördel besöka Land Lantbruks nätupplaga (www.lantbruk.com).Där har en artikel om Milkos beslut att omfördela pengar från den uppmärksammade landskapsmjölken gett upphov till rader av arga inlägg från föreningens medlemmar.

Ni har säkert sett reklamfilmen där två män anländer till ett lantbruk för att lassa in kodynga i skåpbilen. Budskapet som kraftjätten Eon förmedlar är ”nu är gödsel guld värt”.

Vi är många som har känt oss skeptiska till budskapet att idisslarna, och då i synnerhet nötkreaturen, skulle vara särskilt stora miljöbovar i detta klimatlarmens tidevarv.

I Land Lantbruk har vi tidigare uppmärksammat den utbredda slakten utan, föregående bedövning, som sker med religiösa förtecken. Sverige lyckades få behålla sitt förbud när EU i fjol antog en ny slaktförordning. Däremot slaktas nöt och lamm även här enligt muslimsk ritual – skillnaden är att djuret bedövas först.

Så fick vi då en ny debatt om mat och djurhållning. I början av veckan toppade ”monstertjuren” belgisk blå nyhetssändningarna. Bakom stod författarparet Ylva och Torbjörn Esping, den senare journalist på ATL, med den nyutkomna boken ”Monsterbiff till middag”. I boken granskas uppfödningen av slaktdjur i Sverige. Mest uppmärksamhet har hittills ägnats uppgiften om att den omstridda rasen belgisk blå – eller snarare korsningar av den – föds upp på 80 gårdar i Sverige.

Få har väl undgått de hysteriska övertonerna och hätskheten i debatten kring nyårets vargjakt. Debattörer har excellerat i att kalla jägarna skjutgalna och blodtörstiga, mer än kanske någonsin har debatten kring vargen blottlagt en växande klyfta mellan landsbygd och stad.

Så här inför nyår blickar vi gärna både bakåt och framåt, mot det år som ska komma. 2010 är det år då de gröna näringarna skulle bli ledande vad gäller ”tillväxt, lönsamhet och attraktionskraft”, enligt LRFs vision som den formulerades för sju år sedan.

I Sverige finns en märklig fixering vid dryckesmjölken när matpriser ska diskuteras. Jordbruksverket har analyserat priset på mjölk och anser sig ha funnit särskilda samband.

Varje kris har vinnare och förlorare. Grisskandalen har gett en kraftigt ökad efterfrågan på ekologiskt griskött. I andra medier kan vi också läsa om hur gårdsbutiker med egna slakterier nu måste säga nej till kunder som vill beställa julskinka.

Det är några deprimerande dagar vi har bakom oss. Djurrättsalliansens agerande kan man ha många synpunkter på, men rörelsen består av människor – oftast mycket unga – med en fanatisk mission och liten förståelse för dem som inte delar deras uppfattningar. Det beklämmande är det etablerade samhällets totala knäfall för aktivisterna.

Radioreporterns röst är viskande. Det är sen söndagskväll, nära midnatt och kolsvart ute i skogen, berättar han. Tillsammans med två djurrättsaktivister är han på väg till ett intrång i ett stall i Sörmland som tillhör Lars Hultström, ordförande i Swedish Meats. – Det kan vara olagligt att gå in utan lov, påpekar reportern försiktigt. Uppenbarligen vet aktivisterna ganska väl att det de gör faller utanför lagens ramar, deras identitet får inte röjas i radioinslaget.

Iförda röda tröjor med texten ”Riktig mat åt folket” serverade LRF-ungdomar i måndags lunch till äldre på boenden och dagcentraler runt om i landet. Bakom aktionen ligger debatten om kommunernas och landstingens upphandling av mat. Det är en debatt som på kort tid blossat upp och blivit riktigt het. Välgörande het.

Nyligen deltog jag i LRFs Dialogen, ett möte över ett middagsbord mellan bönder och konsumenter. Vid mitt bord satt damen som bara köpte närproducerat och lagade all mat från grunden, den ensamstående mamman som önskade sig bra halvfabrikat för snabb matlagning efter jobbet och kvinnan som ägnade sig åt idrott och tänkte mycket på matens betydelse för hälsan … Utgångspunkterna är olika, men en sak är nog klar. Det är inte enkelt att vara matköpare i dag. För några veckor sedan lanserades ännu en märkning med syftet att vägleda konsumenter: Äkta vara hos City Gross som bannlyser alla tillsatser utom bakpulver och pektin.

Så nås vi än en gång av nyheten att Swedish Meats skjuter till pengar till HK Scan. Tillsammans med huvudägaren, finska LSO, har Swedish Meats förbundit sig att ställa upp med pengar till den nyemission på sammanlagt 75 miljoner euro som bolaget planerar. Skälet till nyemissionen sägs vara att HK Scan ska "förstärka sin kapitalstruktur och förbättra sin operativa och strategiska flexibilitet".