Skilj på grön och grön

Dagspress svämmar över av artiklar om svenska företags gröna omställning. Och den kostar pengar. SSABs kostar 45 miljarder, LKABs 300 miljarder och Volvos 20 miljarder och så vidare. De är i full färd med att lösa eller har redan löst hur de ska finansiera det. Volvo återintroducerades på börsen och fick på kort tid in cirka 20 miljarder kronor. Nu kan Volvo öka takten i sitt hållbarhetsarbete. Bra för Volvo och bra för Sverige. 

Men ännu bättre för Sverige vore om lantbruket och livsmedelsproduktionen kunde öka takten i sin gröna omställning. Därför att det finns ingen annan del av näringslivet som sitter ihop med så många av de 16 miljökvalitetsmålen som lantbruket, som ju bedrivs i naturen. Med grön omställning menar de flesta företag i huvudsak en omställning till fossilfritt. Men för oss ingår också arbete för den biologiska mångfalden. Som tredje del finns ett paket med markvård, vattenvård och luftvård där EU har inte mindre än sex direktiv. Till sist har vi, till skillnad från annat näringsliv, en klimatanpassning att genomföra. Bara denna fjärde del beräknas kosta i storleksordningen 50 miljarder kronor. Vår gröna omställning är alltså betydligt mer komplex än för annat företagande.

Kan vi också, likt Volvo, få in 20 miljarder kronor på kort tid? Nej, vår företagsform är inte sådan. Det svåra är därför inte att beskriva utmaningen i sina fyra delar ovan utan att förstå hur de ska finansieras. Det är svårare att beräkna det för vår bransch med cirka 10 000 heltidsföretag och 50 000 deltidsföretag än för enskilda storföretag. En del av vår gröna omställning utgörs av engångsinvesteringar och en del är för-evigt-kostnader som odling av fånggrödor och blommande kantzoner som behöver göras varje år.

Vems ansvar är det att skapa en intelligent tanke om hur den gröna omställningen för livsmedelsproduktionen ska finansieras? Är det lantbruksnäringens eget ansvar med de många olika företag och organisationer som ingår där? Eller är det statens ansvar genom att tillsätta en SOU? Eller är det ingens ansvar? Till sist, den gröna omställningen i lantbruket pågår varje dag genom kloka investeringar i biogas, solceller, våtmarker med mera. Men risken är att takten i vårt hållbarhetsarbete framstår i ett hundraårsperspektiv medan annat näringsliv rör sig snabbare. Prioritera en tankesmedja om finansiering av grön omställning för Sveriges enda egentliga basnäring.

Markus Hoffman, LRFs Vatten- och hållbarhetsexpert