Anpassa skogsskötseln för att bygga förtroende i friluftslivet

Skogen är djupt rotad i den svenska folksjälen. Böcker, radio, TV och film har skildrat skogen. Naturbetraktelserna från en av våra mest kända naturskildrare, Hans Lidman, kan trollbinda vem som helst. TV-serien "Händelser vid vatten" gav en mer urbaniserad syn på skogen som tillhåll för diverse mänskliga tillkortakommanden. 

Nyligen deltog jag vid årets skogliga höstexkursion arrangerad av Föreningen Skogen, förlagd till Bergslagen. Här fick vi se prov på vad enskilda skogsägare genom nyfikenhet och ny kunskap kan åstadkomma. Variation av sådd, plantering, fröträd och blandskogar gav stark värdetillväxt men också skönhetsvärden.

Över tid har näringens fokus legat på att tillmötesgå kraven på ökad miljö- och naturhänsyn. Givetvis berättigat, har själv haft förmånen att vara med och utveckla skogsägarnas vatten och naturhänsyn. Men ett hänsynsområde förtjänar mer. Den sociala dimensionen av skogen. 

Med erfarenhet från skötsel av tätortsnära skogar har det ofta slagit mig hur man med små medel kan skapa skogar som både ger ögonfägnad för betraktaren och en upplevelserik produktionsskog att vistas i. Vi är duktiga på att certifiera våra skogar, avsätta områden frivilligt genom generell och riktad naturvårdshänsyn. Vi har stångats med naturskyddare i debatter inte sällan i underläge där de ofta fått tolkningsföreträde i media. Men har dessa högröstade naturvänner verkligen representerat allmänheten, det svenska folket? Tillåt mig tvivla. Vi har i alltför liten utsträckning sträckt ut handen mot människor och föreningar med ett mer vistelseinriktat intresse för skogen. Som gillar en variationsrik skog, röjd, gallrad och brukad med karaktären av pelarsal i slutavverkningsstadiet. Där bären och svampen plockats.

Under framtagandet av målbilder för hänsyn till rekreation och friluftsliv landade samtalen med bland annat Friluftsfrämjandet ofta i samma slutsatser. För här fanns en gemensam grund att stå på, att brukade skogar med rätt ambitioner blir värdefulla för friluftslivet. 

För att inte tala om hur vi uppfattar skogsbruket från bilfönstret. Motiven för att lämna ridåer av kantställda furor och fröträd utmed större vägar har tonats ned. Vi borde göra tvärtom. Anpassa hyggesstorlekar där människor färdas eller vistas. Anpassa skötseln intill tätorter och kommunicera mer. Skogsägarna har allt att vinna på att se skogen mer med friluftslivets glasögon. Här finner vi meningsfränder inte meningsmotståndare. Hänsyn till sociala värden kan betala sig. Skogens gröna tillväxt ger klimathjältar. Skogens sociala kapital ger förtroende.

Mats Blomberg, aktiv skogssenior, Kalmar