Aktiva åtgärder för en effektiv naturvård är något helt annat än att passivt bilda reservat. Det handlar om mesta möjliga nytta på minsta möjliga hektar. Här behövs uppfinningsrikedom och forskning för att hitta rätt, skriver Pär Fornling i sin ledare.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Nyligen damp en 150-sidig rapport ner i brevlådan. Titeln, "Skogsdata 2020 - Tema den döda veden", låter som ett riktigt sömnpiller...
Likväl inbjuder det till läsning, inte minst för att "Riksskogstaxeringen" är författare. Att hålla koll på skogarna är Sveriges paradgren. I nästan 100 år har en armé av inventerare årligen gått runt i skogarna och kollat provytor. Med andra ord har resultaten väldigt hög trovärdighet.
Och död ved är inte alls så död. Den ger liv åt mossor, insekter och lavar. Av landets 25 000 skogslevande arter är en fjärdedel beroende av död ved. Det är stående döda träd, liggande träd och kvarlämnade stockar. Däremot räknas inte stubbar.
Innan veden brutits ner (börjat ruttna) kallas den "hård död ved". År 1926 fanns det under 40 miljoner kubikmeter hård död ved på landets produktiva skogsmark. Efter 60 år var det ungefär lika mycket, men i början av 1990-talet gick det brant uppåt. Idag har vi 100 miljoner kubikmeter. Det är alltså långt mer än en fördubbling.
Man behöver inte vara Sherlock Holmes för att räkna ut vad det beror på. I början av 1990- talet fick vi en ny skogspolitik, följd av certifieringar. Med andra ord är det resultatet av skogsägarnas medvetna val som gett resultat. För denna utomordentliga insats får man inte mycket beröm. Det är märkligt tyst.
Per hektar är det i genomsnitt nio kubikmeter. Allra mest finns i ädellövskogen där veden behövs som mest med tanke på mångfalden av arter. Och kurvan fortsätter uppåt.
De positiva resultaten från Riksskogstaxeringen visar alltså att aktivt skogsbruk kan kombineras med ökad miljöhänsyn. Andra aktiva åtgärder har förstås liknande effekt, allt från högstubbar, mulmholkar och viltåkrar till evighetsträd, trädridåer och värnet om sälgträd. För att inte tala om aktiva skötselåtgärder, både i reservat och produktionsskog, exempelvis att frihugga solbelysta gamla ekar.
Aktiva åtgärder för en effektiv naturvård är något helt annat än att passivt bilda reservat och hoppas på det bästa. Det handlar om att få ut mesta möjliga naturvårdsnytta på minsta möjliga hektar och genom att välja insatser med bra utdelning. Här behövs uppfinningsrikedom och forskning för att hitta rätt.
Vi har kvantitativa mål för antalet hektar reservat, det vore bättre att ha ett mål för död ved eller vad som nu är betydelsefullt att mäta. Och det finns förstås anledning att framhålla och uppmuntra alla positiva resultat. Rapporten är mer ett vitaminpiller än sömnpiller.
LÄS MER: Äganderätten behöver stärkas
LÄS MER: Det är för många bollar i luften
