När verkligheten åter gjorde sig påmind

Samtidigt som dagens ukrainska lantbrukare blivit symboler för ett folk som kämpar för sin självständighet och för sina liv har fler fått upp ögonen för lantbrukets betydelse också här hemma, skriver Lars Anders Johansson.

Lars Anders Johansson, journalist och författare
Lars Anders Johansson, journalist och författare FOTO: TT

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Rysslands fruktansvärda anfallskrig mot Ukraina har för många inneburit ett bryskt uppvaknande. Plötsligt framstår tillvarons realiteter, som de hittills bekvämt kunnat bortse ifrån, i knivskarp blixtbelysning. Frågor som rör matproduktion, energiförsörjning, försvar och säkerhet står i dag högt på dagordningen.

Mitt i allt det mänskliga lidande som följt i spåren av Rysslands invasion finns små glimtar av hopp. En av dessa symboler för motståndet mot övermakten var bilderna av ukrainska bönder som med sina traktorer släpar bort erövrade ryska stridsvagnar, som kört fast i den bördiga åkerjorden och övergivits.

Den självägande bonden som symbol för frihet och egenmakt, för motstånd och försvarsvilja går långt tillbaka i historien. Det var inte en slump att det var till Dalarna, ett landskap med en stor andel självägande bönder, som Gustaf Vasa begav sig för att finna muskler att driva den danska ockupationsmakten ur landet. Det var inte heller någon slump att samme Vasa sedan slog ned just dessa bångstyriga bönder med järnhand när han själv satt bekvämt på kungatronen.

Det är inte en slump att det varit just mot de självägande bönderna som kommunistiska regimer riktat sina kampanjer av expropriationer och tvångsförflyttningar. Den autonomi som ägandet gav var ett hot mot det kommunistiska projektet, och de sega sociala strukturerna i det agrara lokalsamhället bjöd hårt motstånd mot socialiseringssträvandena. Att slå sönder dessa strukturer med alla till buds stående medel blev därför högsta prioritet.

Ett av de länder där den kommunistiska kampen mot bondeklassen fick allra mest förödande konsekvenser var just Ukraina, där Josef Stalin 1932-33 orkestrerade en hungersnöd som kostade mellan tre och sju miljoner ukrainare livet. Före svältkatastrofen som utgjorde kulmen på “avkulakiseringen” hade två miljoner bönder deporterats till Sibirien och koncentrationslägren i Gulag-systemet.

Samtidigt som dagens ukrainska lantbrukare blivit symboler för ett folk som kämpar för sin självständighet och för sina liv har fler fått upp ögonen för lantbrukets betydelse också här hemma. Inhemsk livsmedelsproduktion och självförsörjningsgrad är åter ämnen som diskuteras. För jordbruket helt centrala förutsättningar som bränslepriser och elförsörjning står idag högt på den politiska dagordningen.

Det verkar som att kriget fått många svenskar att inse att sådant de tagit för givet måste värnas. Att maten måste odlas innan den dyker upp i butiken, att elen måste produceras innan den kommer ut ur vägguttaget, att välståndet måste skapas innan det kan fördelas, och att friheten måste försvaras vid gränsen.

Lars Anders Johansson, journalist och författare

LÄS MER: Framtiden finns i hästbältet