Nu tryter tålamodet i skogen
Det är dags att inta huvudstaden med kraftfulla budskap från skogsbrukare och skogsbygder. Vi finns! Vi kan! Vi behövs! Det skriver Mats Blomberg i veckans krönika.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Min drivkraft har alltid varit kampen för den lilla människan, för bonden och skogsägaren.
Nu stegras känslorna igen. När ansvariga inte ser konsekvenserna av klimatpolitiska beslut. Eller är de så förblindade av att bejaka den gröna bioekonomin att de struntar i att landsbygden drabbas?
Vi har slagits för en ökad användning av biobränslen från skogen. Det ska vi väl fortsätta med. Men de politiska manövrar som kännetecknat energipolitiken och klimatfrågan får mig emellertid att undra. Det handlar inte bara om höga energipriser, ett högt dieselpris som direkt slår mot skogens brukande, utan även om livsvillkoren på landet.
I Frankrike eller Belgien hade bönderna gått man ur huse. Under 1990-talet demonstrerade bonderörelsen bland annat mot en för snabb omställning och förslag på EU-skatt på skog. Det gav resultat. Är det inte dags igen?
LRF och skogsägarföreningarna agerar mot avarter inom EUs taxonomi, urholkning av äganderätten och myndighetsaktivism. Det är bra och nödvändigt. Men nu behöver striden trappas upp igen. Det fanns ett begrepp, Landstormen, kopplat till de äldre åldersklassernas mobilisering vid ofred och kriser. Är det dags igen för en Landstorm? Inte med den militära kopplingen utan för att värna skogens och jordens intressen.
Är det rimligt att klimatomställningen tillåts bli en urban beslutscirkus? Alla förstår behovet över tid, men inte att motverka det genom skattepålagor som snedvrider konkurrensen. Vi behöver sans och måtta för att få alla med på tåget. Klimatdebatten förs i mångt och mycket över våra huvuden. Var finns det sunda förnuftet? Man kan inte ställa om i den takt man vill om det samtidigt undergräver människors förtroende för samhället. Det blir kontraproduktivt.
Är en forcerad elektrifiering av godo för markägare och landsbygd? Tillåt mig tvivla med risk för att betraktas som bakåtsträvare. Biobränsleinblandningen i diesel är bra. Men varför i hela fridens dagar ska den då beskattas som det vore fossilt drivmedel? Vem bär ansvaret?
Det är dags att inta huvudstaden med kraftfulla budskap från skogsbrukare och skogsbygder. Inte med brinnande bildäck, men väl med flammande appeller. Vi finns! Vi kan! Vi behövs!
Mats Blomberg, pensionär, tidigare näringspolitisk samordnare på Södra
LÄS MER: Varför ska vi känna skam?