Förändring kräver beslutsamhet – att sluta vara behaglig och fokusera på det som är möjligt. Jämställdheten på statsministerposten går att fixa. Positionen har varit uppenbart könskvoterad i närmare 150 år, så jag föreslår att vi kör med kvinnliga statsministrar de kommande 140 åren. Det skriver Gabriella Persson Turdell.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
”Män är rädda för att kvinnor kommer att skratta åt dem. Kvinnor är rädda för att män kommer att döda dem”. Så skriver författaren Margaret Atwood.
Ojämställdheten är ett faktum. Sveriges första statsminister tillträdde 1876, men den första kvinnan övertog posten 2021. Kvinnors och mäns löner är fortfarande ojämställda, fällande våldtäktsdomar lyser med sin frånvaro och unga mäns våld mot varandra är en valfråga. Så ser vardagen ut 2022.
Faktum är också att mäns våld mot kvinnor betraktas som en kvinnofråga och att kvinnorna tvingas gömma sig medan männen går fria. Har allt detta med makt, status och ambition att göra?
Jag överhörde ett resonemang på ett tåg: "Tänk att vi har sjunkit så lågt att den där Magdalena Andersson kunde bli statsminister", sa en man. "Ja, men det har varit några riktiga kärringar tidigare också", svarade en annan man. Tågresan var lång, så jag hade tid att fundera på vad samtalet stod för. Jag anar att för dessa män var kärringar något lågt stående.
Kan det vara så att avsaknaden av kvinnor i toppen på näringslivet, regeringen eller tronen sänker alla kvinnors status? Under min tidigare anställning på Arbetsförmedlingen var en av utmaningarna att leverera en jämställd arbetsmarknadsutbildning. Utbildningarna skulle fyllas med anställningsbara personer med fördelningen 80 procent kvinnor och 20 procent män under de kommande 40 åren. Nivåerna låg på det motsatta. Därför kallade vi endast kvinnor till information om utbildningarna och hade långa, krävande samtal med leverantörer för att kunna ha kvinnliga lärare och förebilder. En arbetsmetod som betraktades som både obekväm och oseriös, men innan jag bytte jobb hade antalet kvinnor fördubblats och fler utbildades totalt. I dag kallas metoden Gävleborgsmodellen och används över hela landet.
Förändring kräver alltså beslutsamhet – att sluta vara behaglig och fokusera på det som är möjligt. LRF har idag en kvinnlig VD och en jämställdhetsakademi som arbetar för att alla ska ha samma möjligheter att starta och driva företag. Även jämställdheten på statsministerposten går att fixa. Positionen har varit uppenbart könskvoterad i närmare 150 år. Jag föreslår att vi kör med kvinnliga statsministrar de kommande 140 åren. I Sverige 2161 torde då kvinnor, män och ickebinära kärleksfullt skratta med varandra och myggen bör vara de enda med skräck för att dödas.
Gabriella Persson Turdell, regionchef LRF Nord
