Fornling om skogsutredningen: Det är för många bollar i luften
Risken är stor att det blir fortsatt famlande i mörker när Skogsutredning 2019 kommer om några månader, tror Pär Fornling i sin ledare.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Om ett par månader kommer Skogsutredning 2019. Vi får väl se om alla bitar faller på plats, om fjällen faller från ögonen och vi ser framtiden i förklaringens gnistrande ljus.
Risken är att det blir fortsatt famlande i mörker.
Politiken har kört fast i ett töcken av motsättningar, utredningar och rättsprocesser för att pröva lagens gränser. Det vore bättre att göra lagar och regler begripliga från första början.
Tillvaron kompliceras också av krav från certifieringar som spretar åt olika håll. Dessutom växer det fram en regional skogspolitik genom länsstyrelserna.
Vi har fått en betydande byråkrati av handläggare, kontrollanter och papperskvarnar som ska vevas för att få fram rapporter, blanketter och underlag till möten.
Låt oss leka med tanken att börja om från början med ett rent bord.
Egentligen borde det räcka med en skoglig myndighet och en bra skogsvårdslag, vilken i sig är en certifiering. Med andra ord borde svenskt skogsbruk som helhet kunna vara certifierat genom att följa lagens krav. Tillvaron skulle bli betydligt enklare, även om det också innebär en ganska skarpt tillämpad lag.
Frågan är förstås hur lagen bör utformas. Dagens dubbla, schizofrena, mål har trots allt tjänat ett syfte, men enkelt är det inte. Man kan i stället tänka sig en portalparagraf om uthålligt skogsbruk.
Under den formas mål om produktion, klimat, kulturhistoria, sociala värden och mångfald. Det är en grannlaga uppgift att kvantifiera målen, men det måste göras i vilket fall. Och målet om mångfald handlar rimligen inte om mängden avsättningar utan mängden arter.
Mycket kan göras genom att effektivisera naturvården och sköta det som redan blivit avsatt till olika former av reservat. Det behövs med andra ord en bättre mätsticka.
I den mån det behövs ytterligare avsättningar till naturvård är regeln att markägare kompenseras för dessa, och andra intrång. Antingen ekonomiskt eller genom ersättningsmark, ofta via Sveaskog. I grunden har vi faktiskt en stark äganderätt och det är inte rimligt att de frågorna överskuggar så mycket annat.
Det är väl knappast en trolig utveckling. Oavsett vilket behövs ett helhetsgrepp. Det är för många bollar i luften. Nu får vi invänta utredningarna och vem vet, kanske pusselbitarna faller på plats, men likväl blir det bara några av alltför många bitar för att forma helheten.