Nyligen skrev tre forskare i Svenska Dagbladet att avverkningarna måste minska för att vi ska nå klimatmålet. Det är förstås riktigt i ett kort perspektiv, men förslagen haltar betänkligt. De säger inget om hur avverkningarna ska bromsas och inget om konsekvenserna.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Nyligen skrev tre forskare i Svenska Dagbladet att avverkningarna måste minska för att vi ska nå klimatmålet. Det är ett av många inlägg på samma tema. Argumenten går ut på att vi bara har ett par årtionden på oss för att nå klimatmålet, därför är det bäst att lämna skogen orörd och låta träden växa för att binda kol.
Det är förstås riktigt i ett kort perspektiv, men förslagen haltar betänkligt. De säger inget om hur avverkningarna ska bromsas och inget om konsekvenserna.
Mönsterås och Gruvön tillverkar inte champagne och gåsleverpastej, lyxprodukter vi klarar oss utan. Hushållspapper, böcker, mjölkkartonger, byggvirke och energi är något annat.
När råvaran tryter minskar produktionen och trovärdigheten kräver en analys av konsekvenserna. Svepande formuleringar om att vi ändå konsumerar för mycket duger inte. Om råvaran halveras då halveras också utbudet av nyttiga produkter.
Om man ändå, mot allt förnuft, bortser från detta är nästa fråga hur minskningen kan genomföras.
Att betala skogsägare för att inte avverka låter lockande. Man kan förstås forma olika former av reservat, med det här är något annat som bäddar för ett moras av detaljerade regleringar. Ett bättre alternativ är att börja i andra änden genom att öka tillväxten.
Det finns en halv miljon hektar nedlagd åkermark som långsamt växer igen. För att få en klimatnyttig förändring vore det bra med ett planteringsbidrag för denna mark. Gärna bidrag för snabbväxande lövträd och kanske villkorade till hur ungskogen ser ut efter ett antal år. Dåliga föryngringarna är ett hot mot klimatet – och en enorm potential om de förbättras.
Utöver nedlagda åkrar finns massor av andra områden att beskoga i och kring tätorterna. En annan möjlighet är att ändra synsättet på främmande trädslag, från att betrakta dem som ett hot till att se fler trädslag som en möjlighet för klimatet, mångfalden och ett medel mot torka och insektsangrepp till följd av klimatet.
En snabb metod för att skogen ska binda mer kol är att gödsla och Norge har visat vägen genom klimatpengar till gödsling.
Det finns en hel katalog med åtgärder som främjar tillväxten, frågan är bara när politikerna går från ord till handling.
Även med ökad tillväxt är det en balansgång för att fortsatt bygga virkesförråd. Idag finns knappt utrymme att öka avverkningarna. Dels har stora arealer tagits ur produktion genom reservat. Dels, vilket är djupt oroande, har tillväxten för granen minskat på grund av ett varmare klimat. Det understryker behovet av att förverkliga en offensiv och visionär handlingsplan.
Pär Fornling
