Skogen ska användas med kärlek och känsla

I Sverige finns 310 000 enskilda skogsägare. En av dem är jag.

Det gör skogbrukande till en av de vanligaste näringsgrenarna i Sverige. Trots det är det få som äger och driver skog som huvudsaklig försörjning idag. Det är en mycket liten del som har enbart inkomst av skogen. De flesta har i stället en annan profession som huvudförsörjning och äger sin skog av helt andra anledningar än för sin försörjning. Men vad är det då som driver oss skogsägare?

För egen del älskar jag min skog. En del har jag övertagit från mina föräldrar som i sin tur köpt en del av min farmor och farfar. En del av min skog har jag köpt till. Varje del i min skog har därför en historia, med alla steg som har tagits, av vem och varför. På vissa områden har min farfar kört med häst, i andra bestånd berättar min far om hur han högg för att ha råd att köpa en traktor. Jag har planterat och min son har röjt.

Allt detta tänker jag på när jag går i min skog. Det kan hända att jag är en nostalgisk person, men jag tänker också framåt och planerar för hur det kommer att se ut, både om fem och 50 år. En långsiktighet som, i alla fall för min egen del, bygger på att få en plats i historien där det jag gör spelar roll både för mig och kommande generationer.

Bara känslan av alla träd och all skogsmark gör mig glad. Skogen ger mig lugn och tröst. Jag får motion och lite svamp och bär emellanåt, och jag blir en del av min historia. Jag får också ett mycket konkret och bra tillfälle att göra något för klimatarbetet, förvalta en del av vår natur och kanske även bidra till ett bra livsrum för växter och djur.

Jag tror att det är just precis så som vi enskilda skogsägare i mångt och mycket känner. I senaste Skogsbarometern svarade så många som 56 procent att det som spelade störst roll i deras skogsägande var just ”känslan av att äga skog” och att få ägna sig åt jakt och rekreation. Endast sju procent av de tillfrågade ansåg att det var en god löpande avkastning som var deras huvudsakliga mål med skogägandet, vilket är en tydlig fingervisning om att det är de mjuka värdena med skogen som spelar störst roll.

För mig känns det därför oerhört viktigt att behålla och bevara den glädje och den känsla som ägande och brukande av skogen ger oss idag. En känsla som riskerar att gå förlorad om vi reducerar vår skog till parker, naturområden och rekreationsytor, och tar ifrån oss ägandet och rätten att planera, fundera och förvalta. Skogen måste användas, med kärlek och känsla som bara den enskilda skogsägaren kan ge. Det kommer vi alla att vinna på när vi går där i skog och mark.

Helena Löthgren, skogsägare, Lindesberg