Skogsägande är roligt för det mesta
Det är roligt att äga en liten del av Sveriges verkliga guldreserv – skogen – som växer i ur och skur och oavsett konjunktur, skriver Leif Öster i veckans krönika.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Nyheten är till sin natur negativ. Att skogsbrukets tidningar skriver om problem, orättvisor och oklar lagstiftning är rätt och bra. Men ibland gör det gott att stanna upp, höja blicken, se helheten och inte klättra ner i skogsdebattens stuprör. Att inte lyssna på de som sprider oro.
Skogsägandet är nämligen väldigt roligt för det mesta.
LRFs Palle Borgström skrev på försommaren att många målar upp en dyster framtid, när de gröna näringarna i själva verket har en ljus grön framtid. Så här är min lista över 10 saker en skogsägare kan glädjas åt.
1. Träden bryr sig inte om skogsdebatten utan växer glatt vidare. En normal sommar växer det en miljon nya kubikmetrar virke. Varje dag.
2. Man kan säga att skogen är en sedelpress där tillväxten i procent nu är högre än bankräntan. Detta ger skogsägaren en stor frihet att antingen bygga kapital växande på rot eller avverka.
3. Nästan ingen i Sverige ifrågasätter idén om att merparten av våra skogar ska brukas. Vi måste bara reda ut hur skogarna ska brukas.
4. Sverige har en av världens tre starkaste äganderätter enligt Property Rights Index.
5. Skogsindustrins miljöarbete har gått från miljöbov till slutna rena fabriker.
6. Vi får numera 125 procent av värdet vid intrång och reservat.
7. Över 99 procent av alla avverkningar 2017 fick genomföras.
8. Värdeutvecklingen av våra fastigheter är en solskenshistoria. Vi skogsägare lever visserligen fattiga med alltför låga virkespriser, men vi dör rika.
9. Vi på landet är stadens hjältar. Vi producerar efterfrågade produkter som virke, mat och energi. Och vi lagrar kol.
10. Vi bjuder allmänheten på underbara saker. Ett bra bärår växer det 620 tusen ton blåbär i våra skogar. Och lika mycket lingon!
Det finns en känd anekdot om ägandet. Ekonomerna Wilhelm Röpke och Ludwig von Mises är ute och går, året är 1947. De stannar till vid en kolonilott där ägaren odlar allehanda grönsaker. Mises konstaterar att odla på en kolonilott är ett ineffektivt sätt att producera mat.
– Kanske det, svarar Röpke, men det är ett mycket effektivt sätt att producera mänsklig lycka.
Men skogsdebatten handlar alltför sällan om lyckan, stoltheten, friheten, ansvaret och värdigheten med skogsägandet. Värdighet att axla ett ansvar för det man är, äger och gör. För det är roligt att äga en liten del av Sveriges verkliga guldreserv, den svenska skogen.
När andra klagar på väder och kommande lågkonjunktur, ja då växer ändå våra skogar.
Leif Öster
Skogsägare, turismföretagare